Politikerna duckar fegt
Politikerna har visat håglöshet och feghet i en av 2000-talets viktigaste och svåraste frågor - internetpolitiken.
Artikeln är skriven tillsammans med Sam Sundberg och publicerades på Göteborgspostens Debattsida, 15/2 2009.
På måndag startar årets mest omtalade rättegång i Stockholms tingsrätt. På ena sidan står en rad upphovsrättsorganisationer och film- och skivbolag från Hollywood med sammanlagda krav på över hundra miljoner kronor. På den andra de tre grundarna av fildelningssajten The Pirate Bay, som står åtalade för medhjälp till upphovsrättsbrott.
The Pirate Bay vill ha fri spridning av information och kultur på internet - upphovsrättsförsvararna värnar regleringen. Var dessa båda sidor står i denna infekterade konfrontation är glasklart, men detsamma kan inte sägas om svenska politiker.
Med några få individuella undantag har riksdagspolitikerna visat håglöshet och feghet i en av 2000-talets viktigaste och svåraste frågor. Att svenska politiker är förvirrade är i alla fall en rimlig slutsats när både statsminister Fredrik Reinfeldt och oppositionsledaren Mona Sahlin i en partiledarduell i SVT hösten 2008 på frågan om vad de tyckte om fildelning svarade att de inte vill kriminalisera en ungdomsrörelse, trots att de redan 2005 kriminaliserade nedladdning av upphovsrättsskyddat material.
Mer troligt är ändå att denna förvirring snarare är en politisk strategi, för det finns naturligtvis fördelar med att inte ta ställning i frågan. Folkvalda politiker har nämligen fått se sig klämda mellan två betydelsefulla intressen. På ena sidan den viktiga och allt mer fildelningsvänliga gruppen unga väljare bestående av 80- och snart 90-talister. I veckan blev även den partipolitiska generationsklyftan komplett då
Kristdemokratisk ungdom som sista ungdomsförbund beslöt sig för att stödja en legalisering av fildelning. Med andra ord: åtta av åtta ungdomsförbund går nu på samma linje.
På den andra sidan är regeringen utsatt för ett allt hårdare internationellt tryck för att ta itu med olovlig fildelning. "Om inte Sverige och andra länder följer sina internationella åtaganden så finns det sanktionsmekanismer i USA", sade dåvarande statssekreteraren Dan Eliasson i frågan till Rapport 2006.
Inom ramen för WTO kan Sverige hotas av repressalier om man inte stoppar sajter som The Pirate Bay och även från EU finns det tryck på Sverige att ta itu med illegal fildelning. Den nyligen släppta Medina-rapporten tar bokstavligen upp The Pirate Bay och föregriper svensk domstol genom att stämpla sajten som olaglig: "Europaparlamentet är positivt till de olika nationella rättssystemens åtgärder mot webbsidor på Internet som olagligt sprider verk på nätet (t.ex. The Pirate Bay)".
Svenska politiker står i dag mellan detta växande yttre och inre tryck. Vilken väg ska de gå? Hittills har de lovat åt båda sidor. Men det är en kortsiktig strategi.
I november krävde flera av våra mest kända författare, filmskapare och artister på DN Debatt (13/11 2008) att politikerna skulle ta sitt ansvar och stå upp mot piraterna och attackerna på upphovsrätten.
Vi skulle också vilja utkräva ansvar. Vi skulle vilja utkräva en vision om vilken roll internet och digitalt informationsutbyte ska spela i vårt framtida samhälle.
Under 90-talet drev Sverige en innovativ och spännande it-politik med miljardsatsningar på den nya infrastrukturen och satte en dator i nästan varje hem med Hem-PC-reformen. De slutade med en bubbla, men gjorde på samma gång Sverige till en ledande it-nation i världen. Då skulle internet bli ett nav i den svenska välfärden, och Carl Bildt såg framför sig ett land med framstående it-bolag. Visionerna om internet delades av såväl vänstern som högern, med olika motiv.
Sedan dess har internet ur politisk synvinkel förvandlats från något positivt till ett problem. De senaste åren har kännetecknats av en ängslig och konservativ internetpolitik där inhägnad och styrning har varit viktiga delar. Kriminaliseringen av nedladdning 2005, datalagringsdirektivet, FRA och Ipred mfl är led i en politik som kännetecknas av rädsla för det nya informationssamhället.
Lawrence Lessig, berömd upphovsrättsdebattör och professor i juridik vid Stanford University, varnade redan vid rättegången mot Napster 2000 för att domstolar riskerar att hämma nya tekniska innovationer med beslut som kväver morgondagens industri i dess linda och som därför hotar USA:s framtida välfärd. Bakgrunden är att filmbolagen i Hollywood en gång själva varit pirater, då de i början av 1900-talet flydde från konserverande patent på östkusten och byggde upp en ny industri i väst.
I dag står vi på samma plats. En del hävdar å sin sida att de legala fildelningsalternativen måste skyddas. Det är sant. Men det största hotet mot tjänster som musikprogrammet Spotify tycks i dag inte vara The Pirate Bay utan den hopplösa härva av internationella rättigheter som skivbolagen snärjt in sig i, som gör det svårt för dem att dra nytta av internets kapacitet och globalitet. Det svenska Spotify som lovordats som nästa generations musiktjänst tvingades nyligen ta ett par steg tillbaka när de på skivbolagens begäran fick begränsa sitt utbud.
Det är dags för de ledande politikerna att åter fylla it-politiken med visioner. De har många viktiga frågor att ta ställning till: Hur långt vill vi gå för att bevara gårdagens affärsmodeller, och vad innebär det för morgondagens? Hur balanserar vi värden som upphovsrätt och integritet? Är internet ett problem eller en möjlighet för kulturens spridning? Vem ska styra it-politiken?
Det duger inte att politikerna duckar för frågorna för att inte stöta sig med någon, och det duger inte att de gömmer sig bakom internationella avtal som om deras händer var bakbundna.
I en demokrati kan vi kräva att de som styr vårt land talar klarspråk och tar ansvar - även i svåra frågor.