Filantropins död
Amerikanska museer drabbas av krisen i finansbubblans bakvatten. Och i Danmark kräver konstlivet statens beskydd när sponsorerna överger Arken och Louisiana. Är konstdöden här?
Artikeln publicerades i tidningen KONSTNÄREN, januari 2009.
Finanskrisen har slagit ner i museivärlden. Det är inte bara banker och investmentbolag som riskerar att gå under i lågkonjunkturen, utan även många av världens privata konsthallar och museer. Alla som är beroende av sponsorer och donationer tycks gå en mörk tid till mötes.
Hårdast drabbade är konstmuseerna i USA. Ett av dem är MOCA (Museum of Contemporary Art) i Los Angeles. Museet, med 200 000 årliga besökare, har till 80 procent varit beroende av privata donatorer och sponsorer. Bara genom sin medlemsklubb har MOCA tagit in 8 miljoner dollar per år. Men med finanskrisen har donationerna sinat, och nu ryktas att museet står på ruinens brant. En sammanslagning med Los Angeles County Museum of Art har föreslagits. Något som fått Los Angeles konstelit att rycka ut.
– MOCA måste överleva. Folk som bryr sig om museet måste sluta upp och staden måste inse hur viktigt det är för Los Angeles självkänsla, sade Jay Belloni, chef för Armory Center for the Arts i Pasadena, nyligen.
The Contemporary Museum of Art på Hawaii har sparkat 25 personer och museichefen Georgianna Lagoria har sänkt sin lön med 15 procent. MoMa i New York har infört anställningsstopp och sänkt budgeten med 10 procent för 2009. Brooklyn Museum i samma stad ställde nyligen ut en stor retrospektiv utställning med Gilbert & George. Men museets chef Arnold L. Leman har sagt till The New York Times att den typen av utställningar nu hotas. Bland annat har man inte fått ihop några pengar till årets stora utställning med den brittisk-nigerianska konstnären Yinka Shonibare.
Att museer i USA drabbas hårt just nu beror på att många konstinstitutioner är privat finansierade. 2006 skänkte företag och privata donatorer 12,5 miljarder dollar till kulturinstitutioner i USA, medan det statliga stödet bara var en tiondel utav den summan.
En annan anledning är att finansvärlden är den i särklass största sponsorn av konst. Tre av tio på Forbes lista över de företag som ger mest donationer är banker. Bara dessa tre tillsammans, Bank of America är en av dem, har årligen skänkt över en halv miljard dollar i donationer.
Den nerlagda banken Leman Brothers sponsrade konstskolor och gallerier över hela USA med 39 miljoner dollar under 2007. Däribland utställningar på MoMa och Guggenheim Museum. Pengar som över en natt gick upp i rök.
I vår närhet är Danmark hårdast drabbat. Där blev bidrag till kulturinstitutioner avdragsgilla för både privatpersoner och företag 2006. Det var ett led i att göra kulturlivet mer beroende av privata pengar, något som gick bra fram till finanskrisen. Vid nyår förlorade konstmuseet Louisiana, som ägs av en privat stiftelse, sin huvudsponsor Dong Energy – och därmed runt tre miljoner kronor om året. Krisen märks även på Aros i Århus, som i år förlorar sitt fasta samarbete med Ny Carlsbergfond.
Christian Gether är chef för ett annat drabbat konstmuseum, Arken utanför Köpenhamn. Före nyår uttalade han sig så här i den danska tidningen Politiken:
– Sponsorpengar till kultur är ju något av det första som ryker när ett företag måste skära ner. Staten har dragit nytta av att det gått bra för företagen. Men nu är situationen en annan och staten borde kliva fram igen. De kan inte lägga ifrån sig ansvaret. Det är inget tvivel om att vi går en svår tid till mötes. En mycket svår tid.
I Sverige är effekterna av finanskrisen inte lika påtagliga än. Många oroade sig för vad som skulle hända med Nordens största konstpris, Carnegie Art Award, när banken togs över av staten i november. Men prisets förvaltare Ann Folke har fått besked om att köra på som vanligt.
På Moderna Museet, det konstmuseum som tar emot i särklass mest sponsorpengar i Sverige, ser man ingen nergång alls.
– Vi har inte påverkats. Bara de senaste månaderna har vi slutit nya kontrakt med bland andra Scania och Investor, säger Katarina Swanström som är sponsoransvarig på museet.
Har ni inte påverkats alls?
– Alla påverkas ju av krisen i stort, vi har främst märkt av valutaoroligheter. Våra internationella transportkostnader har ökat med 20 till 30 procent. Men om lågkonjunkturen stannar länge så blir det en annan fråga. Kulturområdet, och konstmuseer i synnerhet, får ofta stöd av bank- och finanssektorn och de är särskilt drabbade nu.
Men danska museer har påverkats av krisen, varför inte ni?
– Danmark ingår i en anglosaxisk tradition där det är vanligare att företag och privatpersoner skänker pengar till kulturlivet. Vi har inte samma attityd och kultur i Sverige. Vi arbetar med sponsring för att vi inte kan räkna med avsevärt höjda anslag.
Ser du en risk med att man blir för beroende av sponsorer?
– Vi är ett statligt museum, vårt bidrag täcker grundkostnaderna. Det drabbar inte oss på samma sätt som hel- eller halvprivata aktörer. Sponsorpengarna är bara grädde på moset för oss. Det rör sig om cirka 10 miljoner per år. Men vi är verkligen för mer sponsring. Vi tycker att sponsring är både nödvändigt och positivt.
Anders Rydell