Försvinnande snyggt
Ibland vill man helst bara försvinna. Snart kan vi det. Osynlighet är inte bara en tusenårig dröm. Det är verklig vetenskap. Som snart blir mode.
Publicerades i Bon 36, feb 2007.
Färgen var blå. Rymdblå – som den nyans det yttersta lagret av atmosfären har innan den svarta rymden tar vid. Modellerna gick in på catwalken klädda i rymdblå och försvann. De löstes upp mot bakgrunden och försvann in i de hav, molnlandskap och vyer över Manhattan som projicerades ovanför scenen.
Effekten var fantastisk. Viktor & Rolf hade skapat osynlighet. Efteråt beskrev Herald Tribunes moderedaktör Suzy Menkes deras höst/vinter-kollektion för 2002 som ”a magical fashion moment”.
Genom att använda bluescreen, samma metod som Hollywood använder när de ska få Stålmannen att flyga, och projicera bilder på en nyans av blått kunde man få modellernas plagg att försvinna in i bakgrunden.
Kollektionen var en fantasifull lek med drömmen om osynlighet, men samtidigt en föraning om en framtid där mode och teknologi utvecklas tillsammans. ”Mode måste fly från verkligheten” sa designparet efter visningen.
OSYNLIGHET ÄR MÖJLIGT
Man kan säga att de hann precis. Osynlighet var en liten ”future”-trend 2002. Det få visste då, var att framtiden bara låg fyra år bort.
I den vetenskapliga tidskriften Science publicerades den 26 maj förra året artikeln ”Optical Conformal Mapping” av Ulf Leonhardt, forskare i teoretisk fysik vid University of St Andrews i Skottland.
Bakom den akademiskt torra titeln dolde sig en fantastisk och häpnadsväckande teori, nämligen möjligheten att skapa osynlighet. En teori som, om den vore sann, skulle förverkliga en tusenårig fantasi. – Drömmen att se och inte bli sedd går långt tillbaka i historien.
Synen är vårt mest grundläggande sinne, därför är osynlighet en optisk illusion som är så otroligt mäktig och fascinerande, säger Ulf Leonhardt när jag pratar med honom.
Bara ett par månader efter publiceringen av hans artikel, i ett litet laboratorium på Duke University i North Carolina, lyckades fysikprofessorn David R. Smith och hans kollega Dr David Schurig få en några centimeter stor kopparcylinder att försvinna.
De hade fått ljus att strömma som vatten runt cylindern. Deras experiment visade att teorin om osynlighet var mer än just bara hisnande teori. Det var på riktigt. De hade skapat osynlighet.
HARRY POTTERS MANTEL
Drömmen om osynlighet har ofta handlat om mode. Perseus fick, enligt den grekiska mytologin, en guldhjälm som gjorde honom osynlig – med dess hjälp kunde han fly undan Medusas odödliga systrar och hugga huvudet av henne.
Sedan har det fortsatt från H. G. Wells Den osynliga mannen, via Frodos ring i Sagan om ringen till Harry Potters mantel och Viktor & Rolfs blåa kollektion.
Kameleonter och vissa arter av fjärilar, insekter och fiskar kan göra sig nästan helt osynliga för fiender. Genom olika typer av kamouflage, masker, kläder och färg har även människan lyckats någorlunda väl. Men det är först i modern tid vi har börjat närma oss perfektion.
Förenklat kan man säga att det idag finns två kända vägar till osynlighet. Den ena är att härma omgivningen, smälta in, kamouflera sig och på så sätt lura ögat. Den andra är att trotsa fysiken och böja ljuset på ett sätt som inte existerar i naturen.
Kamouflage är förmågan att reflektera den omgivande miljön genom olika optiska effekter. Helt utvecklat skulle det fungera ungefär som i science fiction-filmen Rovdjuret från 1987 där soldaten Dutch Schaeffer, spelad av Arnold Schwarzenegger, slåss mot ett monster med teknologiskt kamouflage i en centralamerikansk djungel.
MED HJÄLP AV NANOTEKNOLOGI
Sådant kamouflage finns inte bara i fantasin. Vid MIT i Boston utvecklas just nu flera olika material med hög kamouflerande effekt för militära ändamål.
Med hjälp av nanoteknologi har man till exempel tagit fram ett material med superreflektiv yta, som efterliknar förmågan vissa fiskar har att reflektera vattenytans mönster för att undvika att bli sedda.
Ett annat material är e-plaid, elektroniskt tyg som ändrar färg efter miljön det befinner sig i. Ytterligare en kamouflagemetod är supertunna material som fungerar ungefär som plasmaskärmar som kan visa precis vad som helst – till exempel det som befinner sig precis bakom dig.
En aktuell teknik är OLED, med den kan man skapa så tunna skärmar att de kan tryckas som en tunn hinna på textilier.
En annan metod utvecklas av Susumu Tachi, professor på University of Tokyo, som arbetat fram en ny typ av optiskt kamouflage med reflektiva kläder.
På http://www.star.t.u-tokyo.ac.jp finns videos med personer iklädda osynlighetsplagg som vandrar runt i Tokyo och bara är halvt synliga. Metoden är enkel, men inte så praktisk, och osynligheten är långt ifrån perfekt.
Osynlighet med hjälp av kamouflage är långt ifrån perfekt som metod. Till och med Arnolds rovdjur syns när han rör sig genom djungeln. Riktig, fullständig, osynlighet kräver makt över själva ljuset.
ATT MANIPULERA LJUS
Det som var så fantastiskt med resultaten som presenterades av Ulf Leonhardt, David Smith och David Schurig var att man lyckats skapa osynlighet just genom att manipulera ljus, inte med hjälp av kamouflage eller reflektion.
Med hjälp av metamaterial, material som inte existerar naturligt, lyckades man få ljus att inte fastna vid materia. Att ljus är böjligt räknar till exempel astronomer med sedan länge.
När vi tittar ut i rymden kan vi se stjärnor som ligger bakom galaxer – ljuset från dem når oss i en båge. Över så långa avstånd rör sig inte ljuset i en rak linje eftersom det påverkas av gravitation och därmed böjs.
Metoden som forskarna använder är liknande, men man böjer inte ljus på miljoner ljusårs avstånd utan på några centimeter.
Tekniken har redan förutspåtts i populärkulturen. Superhjältinnan Invisible Woman, i serien Fantastiska fyran skapar ett kraftfält som får ljuset att böja sig runt henne.
LJUS SOM VATTEN
När ljus träffar materia så reagerar det med materians atomer – det absorberas, omvandlas och reflekteras. Men metamaterialet som forskarna nu experimenterar med har istället programmerade atomer som styr ljuset åt ett bestämt håll.
– Den typen av egenskaper har inte atomer i naturen, så dem får vi tillverka själva, säger Ulf Leonhardt. Idag kan vi skapa artificiella atomer vars egenskaper vi kan kontrollera någorlunda väl.
De artificiella atomerna ser till att ljuset inte fastnar på själva materian utan glider av den. Bär du ett plagg i ett fungerande metamaterial är du osynlig. Ljuset glider runt dig och den du möter på gatan kan bara se det som finns bakom dig, den materia som ljuset träffar.
Vad ska man då använda tekniken till? Framför allt har osynlighet samma naturliga plats i militära budgetar som i Hollywood. David Smiths och David Schurigs forskning vid Duke University finansieras av DARPA (the Defense Advance Research Project Agency), det amerikanska försvarets byrå för utveckling av ny militärteknik.
MILITÄR ANVÄNDNING
Amerikanska flottan, flyget och armén har redan visat intresse för tekniken som skulle kunna göra ansiktsmålningar, kamouflagenät och solskydd överflödiga.
Osynlighet kommer även att påverka modet.
– Rent funktionellt kommer osynlighet ha jättestor påverkan på hur man gör och tillverkar tyger. Men jag tror att det kommer att ta något decennium och stora investeringar innan vi har utvecklat bekväma och hanterbara metamaterial, säger författaren och journalisten Bradley Quinn som bland annat skrivit boken Techno Fashion.
Men är inte osynlighet anti-mode?
– Det finns ett element av anti-mode i osynlighet. Mode är ju till sin natur hypersynligt. Utan synlighet skulle modet förlora sin kulturella status och reduceras till något som endast är funktionellt.
Det är fortfarande ett tag kvar tills H&M rear ut blusar som gör oss osynliga, men teknologin kommer att flyta in i modet och ge oss nya möjligheter.
Vi kommer till exempel kunna retuschera oss själva live, vassa föremål: korta lite för långa fötter eller varför inte sudda bort de där ridlåren med ett par osynlighetsrevärer.
Vi kommer inte bara att kunna välja när vi vill bli sedda, vi kommer även att kunna omforma våra kroppar och skapa nya former och visuella illusioner.
Ögat kommer inte längre att vara vårt mest pålitliga sinne. Och mode kommer inte bara vara det vi ser – utan även det vi inte ser n
Läs mer om mode och osynlighet:
Bradley Quinn – Textile Futures
Suzanne Lee – Fashioning the Future
Text av Anders Rydell.