Boktjuvarna - Jakten pÄ de försvunna bibliotekenPlundrarna - Hur nazisterna stal Europas konstBroilers - De nya makthavarnaPiraterna - De svenska fildelarna som plundrade

Fett smal


Bantningsmedlet Alli, som sÀljs receptfritt pÄ apotek, Àr Ärets mest kontroversiella lÀkemedel. Men funkar det? Anders Rydell, BMI 27, gav sig av pÄ en tvÄ veckor lÄng gastronomisk frossa. Och kompenserade kaloritsunamin med regelbundna doser Alli.

Artikeln publicerades i Bon, 50. September 2009.

21 juli, 2009 San SebastiĂĄn, Spanien

Jag lÄter en friterad lotusblomma doppad i krÀm pÄ smÄfiskar smÀlta pÄ tungan. Hugger in pÄ ett par stora fikonskivor tÀckta av ett smÀltande lager karamelliserad foie gras med stÀnk av dissekerade hallon och flÄdda apelsinskivor. Den gamla dyra fetsmaken Àlskar i munnen med ett nÀstan otillÄtet ungt syrligt andalusiskt vin.

Tallrikar och glas försvinner och dyker upp pÄ bordet som genom magi. Servitörerna arbetar tyst och bestÀmt och plötsligt stÄr ett pocherat Àgg framför mig pÄ en bÀdd av brÀnda kaksmulor, toppat med silverinklÀdda svarta sesamfrön. Min 2000-kronorslunch har knappt börjat och medan kallt silver och varm Àggula rinner ner i strupen tillsammans med ett Älderdomligt rött riojavin undrar jag för en sekund om den hÀr mÄltiden kommer urarta till en scen ur Marco Ferreris frosseriklassiker Brakfesten, dÀr fyra mÀn Àter sig till döds.

Det Àr svÄrt att inte göra det just nu. Jag sitter pÄ en av vÀrldens bÀsta restauranger, trestjÀrniga Arzak i San Sebastiån i spanska Baskien. 45 kockar servar ungefÀr lika mÄnga gÀster pÄ det hÀr meckat för baskisk matkonst. Den lilla kuststaden San Sebastiån har för övrigt fler MichelinstjÀrnor per capita Àn nÄgon annan stad i vÀrlden.

I nÀsta sekund pÄminner jag mig om att gÄslevern, fikonen, silvret, Àgget och allt som Àr pÄ vÀg ner i form av duvhöfter, chokladkulor, hummer och exploderande yoghurtkakor inte Àr ensamma dÀr nere. DÀr ligger Àven ett litet blÄtt piller. Ett piller som kanske kan rÀdda mitt liv.

Tre veckor tidigare
Stockholm

Blödning frĂ„n Ă€ndtarmen, inflammation i tjocktarmen, hudblĂ„sor som brister, hepatit med gulnad hud och ögonvitor som symtom, allergisk reaktion med kollaps som följd, gaser, inkontinens och oro”, lĂ€ser jag i innehĂ„llsförteckningen om bieffekter. Jag har fĂ„tt i uppdrag av Bon att Ă€ta det omdiskuterade bantningspillret Alli i 30 dagar. Och frĂ„gan jag ska besvara handlar inte först och frĂ€mst om hur mycket jag kan gĂ„ ner i vikt – utan om ett litet blĂ„tt piller kan lösa i-landsmĂ€nniskans mest delikata problem: att bĂ„de ha kakan och Ă€ta upp den (bokstavligt talat). Kan jag leva det goda livet – och det smala livet samtidigt?

Jag ser ner pĂ„ min nakna mediekropp. Jag försöker stĂ„ helt jĂ€mnt pĂ„ vĂ„gen. Skulle jag vĂ€ga lite mindre om jag hade bĂ€ttre balans? Det verkar inte fungera. Alla vinklar visar 94,3 kilo. Det vore kanske lite oförskĂ€mt att sĂ€ga att jag Ă€r tjock. Men med tanke pĂ„ att min vĂ€ska stĂ„r packad för en semester i ett gastronomiskt himmelrike och ett proteindrypande helvete sĂ„ vet jag inte hur lĂ€nge till. Dessutom har jag haft en ”hit men inte lĂ€ngre”-instĂ€llning till min vikt de senaste Ă„ren. Jag tittar pĂ„ min pappa och tĂ€nker ”aldrig dit”. Men hĂ€nsynslöst tickar min kropp Ă€ndĂ„ dit, hekto för hekto. Det Ă€r i det nĂ€rmaste omöjligt att kombinera ett stressigt och stillasittande arbete med det goda livet och samtidigt förvĂ€nta sig fysisk perfektion.

Men kanske finns det en annan vĂ€g? Jag skakar den lilla burken med bebisblĂ„ piller, öppnar den och lyfter upp ett av dem. Jag borde inte svĂ€lja det. Men samtidigt lockas jag av pillrets slogan: Det Ă€r ett nöje att Ă€ta med Alli.” Är foie gras vĂ€rt en tarminfektion? Är blodfĂ€rgad pata negra vĂ€rt lite hepatit? Är ett ankbröst kokat i sitt eget fett vĂ€rt lite fettdiarrĂ©? Jag svĂ€ljer.

NĂ€r reklamfilmer för det nya bantningspillret Alli i vĂ„ras började snurra pĂ„ tv höjdes genast röster. Det handlade inte sĂ„ mycket om pillrets verkningar som om dess tillgĂ€nglighet. Alli Ă€r det första bantningspillret av sitt slag som sĂ€ljs receptfritt pĂ„ Apoteket. Det ska dock inte anvĂ€ndas av personer under 18 Ă„r eller med ett BMI under 28. NĂ€r jag nĂ„gra timmar tidigare gick in pĂ„ FĂ€ltöverstens apotek och fingrade pĂ„ paketet med Alli, med bokstĂ€verna skrivna i dagisglada fĂ€rger, undrade jag om de skulle kontrollera det? Skulle den unga farmaceuten i kassan stĂ€lla fram vĂ„g och mĂ„ttband? Eller skulle hon lĂ€nge syna min kropp uppifrĂ„n och ner som ett stycke kött och med anklagande blick sĂ€ga ”Du Ă€r inte tillrĂ€ckligt fet”. Eller kanske bara: ”Lycka till!”

Jag försöker komma pĂ„ en bra ursĂ€kt, som att de Ă€r till min flickvĂ€n. Men inser att det inte skulle se sĂ„ bra ut, att köpa bantingspiller till sin flickvĂ€n. Men bra och dĂ„liga ursĂ€kter behövs inte. I stĂ€llet för att ta mitt midjemĂ„tt ler hon och strĂ€cker över nĂ„gra smĂ„ broschyrer om viktminskning som Alli tagit fram. Bland annat en matlagningsdagbok. PĂ„ förstasidan lĂ€ser jag: ”Smaken av succĂ©.” En nĂ„got bisarr paroll för ett lĂ€kemedel som riktar sig till ”sjuka”. Det lĂ„ter snarare som om de talar till livsnjutare.

Företaget bakom Alli, GlaxoSmith-Kline, rĂ„der dem som Ă€ter pillret att samtidigt följa ett program med motion och hĂ€lsosammare kost för att nĂ„ bĂ€ttre effekt. Jag rekommenderas att ”arbeta i trĂ€dgĂ„rden” och ”ta en promenad med hunden”. Ska jag Ă€ta pĂ„ restaurang bör jag ”se upp med portionerna”, ”be att fĂ„ dressingen bredvid” och ”rĂ€kna kalorierna”. Dessutom ska jag undvika kakor, bakelser, desserter, stekt mat, choklad, kex, grĂ€ddglass, majonnĂ€s, smör, olja, nötter, krĂ€miga sĂ„ser”. Men vad Ă€r meningen med allt dĂ„?

Och hur kommer jag veta att pillren verkligen har effekt? Jag tĂ€nker inte följa Allis smĂ„borgerliga mat- och motionsrĂ„d, och jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att jag inte Ă€r ensam. Kritiker till bantningspillret menar att mĂ„nga som anvĂ€nder Alli har ett betydligt lĂ€gre BMI Ă€n 28. De har förmodligen rĂ€tt. Bloggaren Hanna FridĂ©n jĂ€mförde i Metro pillret med att sĂ€lja sprit till barn och pĂ„pekade att Apoteket nyligen tagit bort laxermedlen frĂ„n hyllorna just dĂ€rför att de köptes av unga tjejer med Ă€tstörningar. En annan bloggare skrev att vi snart ”kommer se larmrapporter med framför allt unga tjejer som missbrukar tabletterna.” Dessutom varnade man för bieffekterna.

NĂ€ringsexperten Fredrik PaulĂșn sa till Aftonbladet att medlet rent av Ă€r hĂ€lsofarligt och kan leda till nĂ€rings- och vitaminbrist. FrĂ„n ett annat perspektiv kan det tyckas mĂ€rkligt att sĂ€tta BMI-grĂ€ns för pillren. Inte bara för att BMI som mĂ„tt kan kritiseras utan för att man kan tycka att vuxna mĂ€nniskor, mer eller mindre överviktiga, sjĂ€lva borde fĂ„ bestĂ€mma om de vill ta ett bantningspiller.

Alli har blivit en succé i Sverige sedan det lanserades i maj. Under juni sÄldes inte mindre Àn 700 000 dygnsdoser. Internationellt sÀljs varje Är Alli-piller för drygt 130 miljoner dollar. Pillret Àr ett led i lÀkemedelsindustrins ambitioner att kemiskt ta sig an kriget mot fettet, och i och med det exploatera en marknad som berÀknas vara vÀrd uppÄt hundra miljarder kronor. Det Àr ingen överdrift, i dag Àr relaterade lÀkemedel som statiner (kolesterolsÀnkande mediciner) en av lÀkemedelsindustrins största inkomstkÀllor. Enligt WHO (2005) lider omkring 400 miljoner mÀnniskor i vÀrlden av fetma (BMI över 30). I USA berÀknas en tredjedel av den vuxna befolkningen vara drabbad, 75 miljoner mÀnniskor.

Men sjuklig fetma Ă€r inte lĂ€ngre ett i-landsproblem. Ökningen Ă€r störst i utvecklingslĂ€nder i Sydamerika, Mellanöstern och Asien. VĂ€rst drabbade Ă€r de smĂ„ örikena i Söderhavet, dĂ€r pĂ„ vissa hĂ„ll 80 procent av den vuxna befolkningen har ett BMI över 30. 200 miljoner kineser berĂ€knas i dag vara överviktiga. En av de viktigaste orsakerna Ă€r de livsstilsförĂ€ndringar som kommit med ökat vĂ€lstĂ„nd. I tillvĂ€xtlĂ€nder som Kina ökar konsumtionen av kött med 5 procent per Ă„r. 1980 Ă„t en genomsnittlig kines 20 kilo kött om Ă„ret, i dag 54 kilo – och det ökar fortfarande. Enligt en utrĂ€kning gjord av tidningen The Guardian slaktas varje Ă„r 240 miljoner kor, 600 miljoner grisar och 24 miljarder höns i Kina.

Med andra ord, vi sitter till bords med 400 miljoner personer i en gigantisk version av Brakfesten. Och det Àr en fest som inte bara Àr ett hÀlsoproblem. Den Àr Àven ett enormt miljöproblem. Mycket mer mat kommer behöva produceras för att mÀtta vÄr överkonsumtion.

22 juli, 2009
Restaurang Etxebarri, Axpe, Spanien

Kanske borde jag ha nöjt mig med gÄrdagens 12-rÀtterslunch pÄ Arzak? Med de smÄ blÀckfiskskörtlarna som sprÀngdes i gommen och stÀnkte ner tungan med sött svart blÀck? Med salladen pÄ duvhöfter som serverades med mjuka silverkulor fyllda av vinÀger? Med basilikaglassen, lammbrÀssen, tonfisken? Men om jag hade gjort det hade jag inte suttit hÀr och tuggat pÄ den saftigaste köttbit min mun nÄgonsin fÄtt Àran att bekanta sig med. En elvaÄrig katalansk pensionerad mjölkko sÄ mör att jag fÄr lÀtt huvudvÀrk.

Vi har Äkt ut nÄgra mil pÄ den baskiska landsbygden för att besöka den mytomspunna grillrestaurangen Etxebarri, som deckarförfattaren och gourmeten Mons Kallentoft lovordade över nÄgra glas sangria en ljummen San Sebastiån-kvÀll. Bra mat gör dig inte mÀtt, den gör dig hungrigare, tÀnker jag och sköljer ner Ànnu en köttbit med lite bordeaux. För annars hade jag vÀl knappast avslutat en tiorÀtters grillunch som inleddes med ett underbart grillat smör pÄ en bÀdd av vulkaniserat salt och aska, och fortsatte med grillad krÀfta, krabba, ostron, pilgrimsmussla, babyblÀckfisk, tonfisk och hemgjord chorizo. Alla grillade pÄ olika sorters ved. Pilgrimsmusslan trivdes bÀst över apelsintrÀd medan min pensionerade mjölkko föredrog gamla vinfat.

NÄgorlunda nöjd tar jag en kaffe och en bit gùteau basque (baskisk mandelkaka) nÀr jag kÀnner ett obehagligt kittlande i magtrakten. Min katalanska ko trivdes förvisso i munnen, men inte i magen. DÀr trÀffar hon Alli. Eller snarare lÀkemedlet Xenical och dess verksamma ingrediens orlistat, ett fettblockerande Àmne. I vanliga fall hade enzymet lipas gÄtt pÄ min katalanska ko i tolvfingertarmen, börjat sönderdela fettet till fettsyra och glycerin och skjutsat det vidare till tunntarmen. Man kan sÀga att orlistat stör ÀmnesomsÀttningen genom att hÀmma lagom mÀngder lipas, varpÄ en tredjedel av min ko snubblar rakt igenom kroppen. Jag reser pÄ mig och Àr oerhört tacksam för att Guide Michelin Àven tar in toaletterna i bedömningen av sina restauranger.

3 juli, 2009
Stockholm

Redan antikens lÀkare lÀr ha lagt stor vikt vid att analysera avföring, tÀnker jag för att skÀnka min smutsiga uppgift nÄgot slags vÀrdighet. För sjÀtte gÄngen i dag sitter jag pÄ toaletten. Med gott samvete har jag stoppat i mig tvÄ salamipizzor under dagen. Jag kan redan konstatera att Alli Àr ett ovanligt effektivt medel. Min rektala situation kan smakligast beskrivas som en krigszon dÀr explosiva bombmattor faller i plötsliga och ovÀntade attacker. StÀmningen Àr aggressiv. Men Àn sÄ lÀnge har inget blod spillts. Jag mÄr inte heller illa. VÄgen visar dÀremot tre tappade hekton. Xenical Àr inget nytt lÀkemedel. I Sverige har det funnits i ungefÀr tio Är, men receptbelagt för att behandla mÀnniskor med extrem fetma (BMI över 35) och överviktiga personer med typ 2-diabetes. Xenicals vÀg ut till vanliga konsumenter började nÀr den amerikanska lÀkemedelsmyndigheten FDA i februari 2007 gav klartecken att sÀlja lÀkemedlet receptfritt.

Beslutet var kontroversiellt eftersom det rörde vid en mycket större, infekterad debatt om huruvida fetma över huvud taget ska betraktas som en sjukdom: ”metabolt syndrom” som det har kommit att kallas. PĂ„ ena sidan i striden stĂ„r en av vĂ€rldens mest lönsamma industrier, beredd att bota syndromet. PĂ„ den andra en lĂ„ng rad forskare, lĂ€kare och kostexperter som ifrĂ„gasĂ€tter att det existerar. Beror fetma pĂ„ sjukdom eller livsstil, och ska vi lösa det med piller eller kost? Historiskt har bĂ„de magkatarr, depression och alkoholism setts som livsstilsproblem snarare Ă€n sjukdomar – vilket senare omvĂ€rderats. FrĂ„gan Ă€r om det nu Ă€r dags för fettet?

Sjukdomsbegreppet metabolt syndrom stöds inte bara av lĂ€kemedelsföretagen utan Ă€ven av organisationer som American Heart Association. De har dock hamnat i strid med en annan stor organisation: American Diabetes Association. En av syndromets största kritiker Ă€r American Diabetes Associations forskningschef Richard Kahn som menar att begreppet rent utav Ă€r pĂ„hittat – sĂ„ att lĂ€kemedelsindustrin ska fĂ„ en ny marknad att ”bota”. Trots att övervikt Ă€r ett av de omrĂ„den inom medicinen dĂ€r det bedrivits allra mest forskning, med tiotusentals studier de senaste decennierna, Ă€r det fortfarande oklart exakt vad fetmaepidemin beror pĂ„.

Metabolt syndrom Àr ett slags paraplybegrepp som innefattar olika störningar pÄ ÀmnesomsÀttningen, med symptom som högt blodtryck, högt blodsocker, hög halt av fettsyror i blodet, lÄg halt av det goda kolesterolet HDL och övervikt. Det orsakas varken av virus eller bakterier, utan av vÄr livsstil, genom den enkla ekvationen att kroppens energiintag överstiger dess energiuttag. FrÄgan Àr dock varför en del mÀnniskor har lÀttare att bli överviktiga Àn andra?

I dag tror man att ungefÀr hÀlften av all fetma har Àrftliga orsaker, Àven om det Àr osÀkert vad det egentligen Àr som Àrvs. Det kan handla om störningar pÄ hjÀrnans aptitreglering eller i det centrala nervsystemet, eller egenskaper hos fettvÀven som leder till snabbare övervikt. Men det tycks inte finnas nÄgon enskild faktor i arvsmassan som orsakar fetma. Utöver de Àrftliga faktorerna tillkommer andra, sÄsom intag av vissa mediciner, depression och hormonrubbningar. Orsakerna Àr sÄ mÄnga och sÄ skilda att man enligt kritikerna inte kan tala om ett enhetligt sjukdomsbegrepp.

Definitionen av metabolt syndrom berör dĂ€rför en Ă€nnu större frĂ„ga: Vad Ă€r egentligen en sjukdom?AvgrĂ€nsningen Ă€r otydlig, enligt vĂ€rldshĂ€lsoorganisationen WHO Ă€r sjukdom detsamma som ”nĂ€rvaro av ohĂ€lsa”. Med den definitionen skulle Ă€ven naturliga livskriser betraktas som sjukdomar. Begreppet Ă€r flytande, och förskjuts allt oftare till att bli en politisk eller juridisk frĂ„ga. Under nittiotalet minskade FörsĂ€kringskassan i Sverige sjuktalen helt enkelt genom att renodla sjukdomsbegreppet. Att definiera nya sjukdomar kostar, och fĂ„ saker lĂ€r kosta lika mycket som fetman. Att subventionera lĂ€kemedel till 400 miljoner patienter blir en samhĂ€llsekonomisk frĂ„ga. Vad som Ă€r sjukt handlar i slutĂ€ndan om vad vi har rĂ„d att anse sjukt.

13 juli, 2009
Biarritz, Frankrike

Har ni en vĂ„g?”, stapplar jag fram pĂ„ knappt hjĂ€lplig franska. ”Non”, sĂ€ger hotellreceptionisten. Det verkar inte som om fransmĂ€n vĂ€ger sig. Kanske behöver de inte det heller, Frankrike tillhör de lĂ€nder i vĂ€rlden som har lĂ€gst genomsnittligt BMI. Efter att ha stĂ€llt frĂ„gan ett dussin gĂ„nger i olika butiker lyckas jag till slut hitta en vĂ„g i en surfbutik vid stranden. Till min förvĂ„ning upptĂ€cker jag att jag har tappat 2 kilo sedan jag sist vĂ€gde mig, en vecka tidigare. Jag kommer pĂ„ mig sjĂ€lv med att le Ă„t vĂ„gen. I vĂ„rt samhĂ€lle tolkas lĂ€gre vikt alltid som bĂ€ttre, det sitter som en kĂ€nslomĂ€ssig reflex. En liten siffra som gör oss lyckligare eller olyckligare.

PersonvÄgen Àr förmodligen den uppfinning som förÀndrat den moderna mÀnniskans kroppsuppfattning allra mest. Vi har slutat kÀnna, för att i stÀllet mÀta. Att ha en uppfattning om sin vikt Àr en tÀmligen modern företeelse. PersonvÄgen slog igenom först pÄ 1930-talet i USA, genom de sÄ kallade pennyvÄgarna, offentliga vÄgar dÀr man betalade en penny för att se sin vikt. NÄgot som var sÄ populÀrt och sÄ lönsamt att det i mitten av Ärtiondet fanns 750 000 pennyvÄgar i USA. Ett decennium senare introducerades badrumsvÄgen.

Det Ă€r intressant att se vĂ„gens insteg i vĂ„ra hem som en parallell till den successiva nedmonteringen av kroppsarbete i det vĂ€sterlĂ€ndska samhĂ€llet under 1900-talet. För en fysiskt aktiv mĂ€nniska Ă€r vikt nĂ„gonting relativt betydelselöst. För en stillasittande mĂ€nniska blir vikten dĂ€remot ett mĂ„tt pĂ„ hĂ€lsa. I sin senaste bok Bodies beskriver den brittiska psykoanalytikern Susie Orbach hur vi har gĂ„tt frĂ„n ett tillstĂ„nd dĂ€r vi skapar saker med vĂ„ra kroppar till ett tillstĂ„nd dĂ€r vi i stĂ€llet skapar kroppar. VĂ„ra kroppar har alltid formats efter det arbete vi utfört. I den ”hjĂ€rnĂ„lder” vi lever i nu fĂ„r vĂ„r fysiska kropp allt mindre betydelse för vĂ„rt vĂ€lstĂ„nd.

Kroppsarbete har under lĂ„ng tid kulturellt, ekonomiskt och socialt undervĂ€rderats intellektuellt arbete. Det hĂ€r har förskjutit vĂ„ra kroppar frĂ„n att vara verktyg till att bli accessoarer, och rent av statussymboler. Ju fĂ€rre som har idealkroppen, och ju svĂ„rare den Ă€r att uppnĂ„ – desto mer hyllar vi den. I ett samhĂ€lle dĂ€r fler mĂ€nniskor Ă€n nĂ„gonsin Ă€r överviktiga blir dĂ€rför size zero-idealet rent av logiskt, pĂ„ samma sĂ€tt som en rejĂ€l mage under Ă„rhundraden varit en statussymbol för den överklass som hade rĂ„d att skaffa en. VĂ„rt dilemma Ă€r att intellektuell och fysisk framgĂ„ng motarbetar varandra. Vi vill göra karriĂ€r – men Ă€ndĂ„ ha idealkroppen. BĂ„da krĂ€ver tid – och det Ă€r dĂ€rför alla genvĂ€gar blir sĂ„ oerhört lockande. KvĂ€llstidningarnas bantningsrubriker glömmer sĂ€llan tidsbegreppet. Tid och vikt hör samman. Alla dieter, trĂ€ningstips och resultat rĂ€knas i veckor. Men dieter, trĂ€ning och förĂ€ndrade kostvanor kĂ€nns som oerhört omstĂ€ndliga projekt nĂ€r du vĂ€ger ett piller i handen. Pillret Ă€r den ultimata genvĂ€gen.

22 juli, 2009
Bilbao, Spanien

Jag sitter i hotelloungen och skrollar fram de senaste nyheterna om Alli. Under sommaren har försÀljningen i USA minskat pÄ grund av en nyhet som Ànnu inte tycks ha nÄtt Sverige. Substansen orlistat togs i juni upp pÄ FDA:s lista över lÀkemedel som undersöks för nya hÀlsorisker. Enligt rapporter kan orlistat orsaka leverskador. Vilket kanske betyder att mirakelpillret inte blir sÄ lÄnglivat. Men Alli Àr bara ett av en stor mÀngd lÀkemedel som ska göra dig smal. Det har lÀnge funnits bantningspiller som pÄverkar signalsubstansen dopamin, vilket har en uppiggande effekt samtidigt som det Àr hungernedsÀttande.

Problemet Ă€r att de fungerar pĂ„ samma sĂ€tt som till exempel amfetamin (vilket flera ocksĂ„ innehĂ„ller) och har beroendeframkallande effekter. Den nya sortens hungernedsĂ€ttande lĂ€kemedel fungerar annorlunda, som Ă€mnet rimonabant som blockerar de receptorer som ingĂ„r i hjĂ€rnans belöningssystem. De sĂ„ kallade CB1-receptorerna kontrollerar lustupplevelsen, och styr dĂ€rmed hur lĂ€nge och hur mycket vi njuter av vĂ„r mĂ„ltid. Rimonabant sĂ€nker matlusten – och dĂ€rmed vĂ„rt matintag. Dessutom har Ă€mnet visat sig förbĂ€ttra kolesterolvĂ€rdet, vilket fĂ„tt rimonabant att ses som den nya mirakeldrogen mot fetma.

LĂ€kemedlet har varit godkĂ€nt i EU sedan 2006 under namnet Acomplia. Men i USA har man förbjudit Acomplia sedan det visat sig att bieffekter Ă€r depression och sjĂ€lvmordstankar. Det har Ă€ven varit svĂ„rt att se nĂ„gra lĂ„ngsiktiga effekter pĂ„ vikten. Ännu fler lĂ€kemedel Ă€r pĂ„ vĂ€g, och för de flesta gĂ„r vĂ€gen ut till en allt fetare marknad via FDA:s godkĂ€nnande. Flera hundra lĂ€kemedel mot fetma undergĂ„r kliniska tester och vĂ€ntar pĂ„ godkĂ€nnande. Som Richard Atkinson, grundare av The American Obesity Association, sa till tidningen Wired: ”Fetmans framtid Ă€r lĂ€kemedel. Fetma Ă€r biokemi, och lĂ€kemedelförĂ€ndrar biokemin.” Med andra ord, fetma Ă€r en sjukdom och sjukdomar botas med piller – enligt Atkinson. Om han fĂ„r bestĂ€mma kommer den huvudsakliga kampen mot vĂ„ra kroppar att föras med en lĂ„ng rad lĂ€kemedel. Ett problem Ă€r dock att aptithĂ€mmande piller inte förhöjer matupplevelser – utan begrĂ€nsar dem. Hur smal jag Ă€n vill bli kommer det aldrig ske pĂ„ bekostnad av min aptit.

25 juli, 2009
Stockholm

VĂ„gen eller toaletten?”, tĂ€nker jag nĂ€r jag kastar mig in i lĂ€genheten tyngd av resebagage. Det blir den senare. Efter en tvĂ„ veckor lĂ„ng gastronomisk frossa genom Bordeaux, franska Atlantkusten, Baskien och vindistriktet Rioja Ă€r jag dock ganska nyfiken pĂ„ vikten. Jag har aldrig Ă€tit sĂ„ mycket som under de senaste veckorna. Mellan stjĂ€rnrestaurangerna har vi nosat upp vartenda pinchostĂ€lle vĂ€rt namnet och huggit in pĂ„ fat med nystekta kantareller, grillade pepparfrukter drĂ€nkta i olivolja, salta sardiner snurrade kring plommonstora oliver, varma minicroissanter spĂ€ckade med pata negra, anklevermackor, smĂ„hamburgare pĂ„ kobebiff och oxfilĂ© som vi har sköljt ner med torr spansk cider och vin i mĂ€ngder. Jag har tidvis Ă€tit sĂ„ mycket att jag försatts i timslĂ„nga komatillstĂ„nd, helt ur stĂ„nd att röra mig. Jag har legat pĂ„ sĂ€ngen och svettats och lovat mig sjĂ€lv att aldrig Ă€ta mer – för att nĂ„gra timmar senare slurpa i mig ostron i nĂ„gon saluhall och tömma hela askar med canelĂ© de Bordeaux.

Jag borde vara rĂ€dd för vĂ„gen. Men den visar 90,5 kilo. Jag har tappat nĂ€stan fyra kilo trots att jag lĂ„tit en kaloritsunami svepa över min kropp. Alli fungerar – om du Ă€r beredd att fördubbla dina dagliga toalettbesök. Jag har dock varken upplevt nĂ„gra pinsamma och plötsliga diarrĂ©er eller nĂ„gra av de allvarligare biverkningarna. ÄndĂ„ kĂ€nns det inte riktigt bra. Att springa pĂ„ toaletten efter varje mĂ„ltid Ă€r lite som stoppa-fingrarna-i-halsen-light. Man kĂ€nner sig smutsig. Saker kommer ut fortare, bara frĂ„n ett annat hĂ„ll. Det skulle kĂ€nnas betydligt bĂ€ttre med ett piller som bara trollade bort 400 kalorier.

LÀkaren och författaren Annika Dahlqvist menar att det huvudsakliga problemet med Alli Àr ett annat, nÀmligen att vi behöver de fetter som sköljs bort.
– Jag anser inte att fetma ska behandlas med mediciner, utan med LCHF-diet [Low Carb High Fat]. Vi behöver naturligt fett och man ska inte förhindra upptag av det i tarmen.
Men professor Björn Beermann pÄ LÀkemedelsverket menar att nÀringsbrist pÄ grund av lÄngvarigt bruk inte Àr sannolikt. Han ser Alli som ett bra preparat pÄ en tvivelaktig marknad.
– Det finns sĂ„ mĂ„nga oseriösa metoder och skojpiller som marknadsförs genom tv och internet. DĂ„ Ă€r det bra med ett testat lĂ€kemedel med bevisad effekt, sĂ€ger han.
Eftersom det Ă€r receptfritt gĂ„r det enligt Björn Beermann inte att kontrollera vem som köper Alli, men han tror Ă„ andra sidan inte att det medför nĂ„gra större risker om det hamnar i ”fel hĂ€nder”.
– Även om personer med Ă€tstörningar Ă€ter pillret sĂ„ kommer det troligen inte göra nĂ„gon direkt skada. Effekten av pillret Ă€r ganska marginell. Det hĂ€mmar fettupptaget. Och mĂ€nniskor med Ă€tstörningar undviker ju oftast fett. Utan fet mat fĂ„r det inte sĂ„ mycket effekt.

1 augusti, 2009
Stockholm

Jag vaknar och stoppar i mig burkens sista piller. VÄgen visar 89,8 kilo. Priset Àr 516 kronor. Jag gÄr till Prinsen och firar med handtrillade köttbullar och ostbricka. Jag inser att bekvÀmlighet och tidsbrist Àr tvÄ argument som talar till pillrens fördel. Men att det egentligen Àr ett helt annat som kommer fÄ oss att (s)vÀlja dem. De lÄter brakfesten fortgÄ.

Publicerad den 30e november 2009Tillbaka till artiklar

Kommentarer

Skriv kommentar
Kommentar av NathalieSkickat den 2a februari 2012, 12:29

hej undra om alli funkar om man har ett bmi som är mindre en 28? tacksam för svar om du kunde mejla mej kanske? ha det gott!!

Kommentar av aeqweaeSkickat den 9e mars 2011, 09:04

I came accross your blog! Awsome!<a href="http://www.replica2010.com/jimmy-choo-handbags-c-11.html"> jimmy choo replica handbag</a></p>
<p><a href="http://www.replica2010.com/jimmy-choo-handbags-c-11.html"> jimmy choo replica bag</a></p>
<p><a href="http://www.replica2010.com/jimmy-choo-handbags-c-11.html">replica jimmy choo handbags</a>

Kommentar av CamillaSkickat den 30e november 2009, 14:13

Briljant!

Skriv kommentar

Namn och E-postadress är obligatoriskt. E-postadress publiceras ej.


Webbproduktion: Deserve It - Webbplatsen använder Cookies