Animerat fadermord
Hans far är den kritikerrosade animatören Hayao Miyazaki. Nu kommer sonen Goros debutfilm, "Legender från Övärlden".
Artikeln publicerades i DN:s kulturdel 3/1 2008.
Jag får uttryckliga tillsägelser att inte ta upp det förbjudna, fadern. Goro Miyazaki är en vacker och allvarlig man som nyligen fyllt 40 och gjort sin första animerade film, "Legender från Övärlden". Och han är son till världens främsta och mest erkända animatör, Hayao Miyazaki, som ligger bakom filmer som "Spirited away", "Min granne Totoro" och senast "Det levande slottet" från 2004.
FADERN MOTSATTE SIG
Goro Miyazakis debut handlar om den deprimerade prinsen Arren som efter att ha mördat sin far flyr sin värld. På vägen möter han trollkarlen Sparrowhawk och den mystiska flickan Therru.
Filmen är producerad av den legendariska animationsstudion Studio Ghibli, som grundades av hans far Hayao 1985.
– Han har aldrig velat att jag skulle börja animera. Han har inte trott att det har varit min väg, sade Goro Miyazaki vid en intervju på filmfestivalen i Helsingfors i höstas.
Men det var förmodligen inte enda anledningen till att Hayao Miyazaki motsatte sig projektet. "Legender från Övärlden" baseras på den amerikanska författarinnan Ursula K Le Guins fantasysvit om "Övärlden". Den utspelar sig i en skärgårdslik värld med trollkarlen Geds (Sparrowhawk i filmen) yttre och inre filosofiska resor i centrum.
UTBILDAD LANDSKAPSARKITEKT
Det var känt att Hayao Miyazaki velat göra en animerad film om "Övärlden" ända sedan han först läste böckerna på 1970-talet. Det var dock först efter att han fick en Oscar för "Spirited away" 2003 som Studio Ghibli fick rättigheterna. Men han var då redan inne produktionen av sin nästa film, "Det flygande slottet". Det var då Goro blev tillfrågad av producenten Toshio Suzuki om han ville göra grundskisserna till filmen.
– Jag hade inte tänkt att gå i min fars fotspår. Jag utbildade mig till landskapsarkitekt och jobbade åtta år på en arkitektbyrå innan jag blev erbjuden av Toshio att bygga upp och bli chef för Ghibli Museum. Det var här jag insåg att mycket av det jag gjorde bara var substitut för animation. Jag älskade animation.
Du hade ingen utbildning eller erfarenhet av animation?
– Jag var inte rädd för att vara regissör, men jag var rädd för att träda in i animationens värld. För då hade jag inget annat val än att möta min fars närvaro.
Fadern blev ursinnig och menade att sonen varken kunde teckna eller visste något om animation. Men teckna kunde han. Det var först efter att Toshio Suzuki visat fadern några skisser som han lugnade sig.
FILMEN KRITISERADES
"Legender från Övärlden" saknar den magi och harmoni som präglar Hayao Miyazakis filmer och drar åt ett mörkare, svårare och brutalare håll. Historien är även stramare och knackigare än faderns filmer som ofta knyts samman av en holistisk dramaturgi.
Inte helt oväntat bedömdes filmen när den släpptes i Japan sommaren 2006 efter Hayao Miyazakis mästerverk. Den ansågs av många kritiker inte nå upp till Studio Ghibli-nivå. Även Ursula K Le Guin uttalade sig och menade att filmen var för våldsam och skrev på sin hemsida att "Det är inte min bok. Det är din film".
Goro Miyazaki fick dock sin upprättelse hos publiken. Redan första veckan puttade filmen ner "Pirates of the Caribbean: Död mans kista" från förstaplatsen på biolistan i Japan och när den visades i Cannes möttes den av stående ovationer och flera nomineringar.
INSPIRATION FRÅN KONSTEN
– Jag ville även att animationen skulle se annorlunda ut. I dag strävar man ofta efter att göra animationen så verklig som möjligt. Men jag tycker inte det är målet. Animation är ju konst som görs för hand. Så det ska även se ut så. Därför valde jag europeiska målare som Caspar David Freidrich, Arnold Bocklin, Hieronymus Bosch och Claude Lorrain som referenser till bildspråket.
Varför valde du att förstärka den mörka sidan av Ursula K Le Guins berättelse?
– När jag läste boken som tonåring var det denna del som attraherade mig. På ytan är det en enkel fantasy-berättelse, men under så står svåra existentiella frågor i centrum. Filmen handlar ju egentligen om förvirring och depression.
Filmen börjar med att huvudkaraktären Arren brutalt mördar sin far. Den delen finns inte med i böckerna?
– I traditionella sagor beger sig prinsar i väg för att söka en skatt eller rädda en prinsessa. I dag känns sådant orealistiskt. Ingen kan identifiera sig med sådant. Jag menar, vi får ju hela världen serverad via datorn. Det finns inget mystiskt där bakom kullen längre. Om vi flyr är det snarare från våra bekymmer eller från oss själva.
– Tanken på att mörda sin far är en befrielse som jag tror åtminstone undermedvetet finns hos många unga i Japan i dag. För om jag mördar min far så ger det mig frihet. Jag tror många kunde identifiera sig med just det. Det var nog därför filmen blev så populär bland ungdomar i tjugoårsåldern.
Du menar att just fadersmordet sätter fingret på ett nationellt trauma?
– Ja, men det händer verkligen i Japan i dag. Det har blivit vanligare med fall där söner mördar sina fäder.
Text av Anders Rydell.