Boktjuvarna - Jakten på de försvunna bibliotekenPlundrarna - Hur nazisterna stal Europas konstBroilers - De nya makthavarnaPiraterna - De svenska fildelarna som plundrade

Extremisterna

Ingenstans kollapsade ekonomin så hårt som på Island i slutet av 00-talet. Men 680 miljarder kronor i stadsskulder kan inte sätta stopp för islänningarnas inneboende framåtanda.

 

 

Artikeln publicerades i Icon Magazine, hösten 2012.

Ett par mil nordöst om Reykjavik ligger Tingvalla. En plats höljd i karg vind pinad magi. Här kan man skåda undergången, fem millimeter om året. Jorden öppnar sig på en geologisk kvart mot underjorden. svarta sprickor trasar sönder landskapet och stelnad, mossfärgad lava täcker marken som torkat blod. Här, i sprickan mellan den europeiska och den amerikanska kontinentalplattan, höll islänningarna sina första ting för mer än 1 000 år sedan. att just denna plats av apokalyptisk skönhet ligger dem varmt om hjärtat säger mycket om öbornas mentalitet. Undergången pågår i någon mån ständigt på Island. Den är in programmerad i den isländska folksjälen.

Bara tio mil öster om Reykjavik vilar Hekla, domedags vulkanen. Man har i åratal sneglat åt öster, i väntan på att jätten ska vakna. Ändå kom det utbrott som har skakat öborna mer än något annat betydligt närmre, i det halvfärdiga finansdistriktet i Reykjavik. Den finansiella avgrund som slukade den isländska banksektorn 2008 lämnade landet med en skuld på 680 miljarder kronor. Ett arv som på många sätt har förändrat ön.

– Reykjavik har blivit det arktiska Bangkok, säger Hallur Dan Johansen, när vi tar en Vikingöl med honom på hans ställe Landromat, en kombination av bar, tvättstuga och dagis. Här kan man kasta in smuts tvätten och ta en öl i baren medan barnen kollar på Lejonkungen i lekrummet, förklarar Hallur sitt koncept.

Han är en av Reykjaviks nya krogmagnater. På mobilen visar han bilder på sitt senaste ställe – Gorillan, några kvarter bort från stadens paradgata Laugavegur där vi befinner oss.

– Nya klubbar, barer och restauranger öppnar hela tiden. Det är det alla satsar på just nu. Turism är det nya banking, berättar Hallur.

Som många islänningar förlorade han det mesta av sina besparingar i bankkrisen, något som dock inte skrämde honom från att ta risker – en typisk isländsk egenskap enligt honom själv.

Hösten 2008, mitt i den värsta krisen, öppnade Hallur det numera legendariska stekhuset och natt klubben Austur som ligger vägg i vägg med Landromat.

– Ni måste förstå att vi är extremister, vi är inte normala som ni andra skandinaver. När vi gör något tar vi det så långt vi kan. Jag sålde allt jag hade för att öppna klubben, min bil, min lägenhet. Att Austur överlevt beror enligt Hallur på de många internationella gäster som sökt sig till klubben, allt från Jake Gyllenhaal till vår svenska kung. På Island kan kändisar nämligen festa ostörda, säger Hallur.

– Vi var tvungna att stänga av hela gatan när kungen kom på besök. Han ville ha partytjejer och reggaemusik. så jag fick ringa runt till hela ön för att hitta någon som hade reggaeskivor. Den låga isländska kronan och medvetna satsningar har skapat en ny isländsk turistström. sedan krisen har turismen ökat med mellan 10 och 20 procent årligen. De flesta anländer från USA, England och Skandinavien.

– Island blev prisvärt efter krisen. Vi har upplevt en riktig postkraschboom av turister. Förra året kom ungefär 540 000 människor till Island. Nästan dubbelt så många som bor här, säger Anna Andersen, redaktör på den lokala nöjestidningen Grapevine.

Det har fått effekter på stadens utbud. Reykjaviks pittoreska hamnkvarter har blivit en hotspot för nya restauranger och barer. ett stenkast från de skräckinjagande valfångarna ligger Hamborgarabúllan, där dansande hiphopkockar vänder underbara isländska hamburgare i en retroinredd bistro, som hämtat inspiration från rättens barndom. När man ändå är i hamnen får man inte missa det avskalade soppköket Sægreifinn, där man sittande på blå tunnor kan avnjuta Reykjaviks bästa hummersoppa och grillade fiskspett.

I kvarteren strax innanför hamnen finns ett myller av nyöppnade restauranger, inhysta i stadsdelens upprenoverade 1800talshus. Bland annat köttrestaurangen Grillmarkaðurinn, som slog upp dörrarna förra sommaren. Den drivs av den unga kvinnliga stjärnkocken Hrefna Rósa, som också ligger bakom systerrestaurangen Fiskmarkaðurinn ett par steg bort. Båda ställena är tillägnade isländsk råvarufundamentalism, vilket betyder ekologisk skyr, miniburgare på lunnefågel och isländska lamm vindpinade till mörhet.

Ett annat hyllat ställe i kvarteret är The Fish Company, som öppnade 2009 och fusionerar isländska havsdelikatesser med influenser från alltifrån Ryssland till Tibet. Bland annat serverar de en sashimi på vikval. När vi väntar in vårt bord i baren, som mixar isländsk och japansk karghet, kaskad spyr en kines bredvid oss i en champagne hink. Tidningen China Daily uppmärksammade nyligen att Island har seglat upp som ett nytt exotiskt drömresmål för rika kineser. Förra året anlände nästan 10 000 till ön.

– Det händer alla här, skämtar vår kypare som tar emot oss med stoiskt lugn, och insinuerar att kinesen fallit offer för svarta döden – det farliga isländska brennivínet.

Några stora svarta glaskuber är allt som hann förverkligas av Islands storartade visioner för ett eget finanskvarter längst Reykjaviks norra hamnpromenad. Det var där, fem kilometer utanför stadskärnan, som den verkliga eruptionen startade. I mitten på 00talet upplevde Island en av de största bankexpansionerna i världshistorien.

Reykjavikbörsen niodubblade sitt värde på tre år och fastighetspriserna tredubblades. På samma tid ökade de isländska bankernas tillgångar från ett par miljarder dollar till 140 miljarder. Island transformerades på rekordfart från en fiskenation till ett arktiskt Wall Street och fiskarsöner sadlade om till investmentbankers. Alla skulle lära sig börs, bank och optionsvärderings modeller.

Till en början såg det ut att fungera – 2007 hade islänningarna 50 gånger större tillgångar i utlandet än vad de haft fyra år tidigare. ”Island är inte längre ett land. Det är en hegdefond”, som en IMF-ekonom beskrev det för Vanity Fair. En isländsk bankchef köpte ärevördiga brittiska Premier Leaugelaget West Ham, andra shoppade internationella flygbolag och parker av tävlingsbilar. Omskolade fiskare flög in Elton John för att sjunga på födelsedagsmiddagen. Historierna om jetsetlivet från tiden före bubblan har blivit moderna ”sögur”, skrönor berättade från mun till mun.

När de isländska bankerna Kaupthing, Landsbankir och Glitnir visade sig vara uppumpade luftslott ska man på gatorna ha kunnat se islänningar hembärandes säckar med yen, dollar och euro. Rester av de glada dagarna kan fortfarande skådas på vägarna – bilarna är en sak öborna inte tycks ha kunnat släppa. På Island kör man inte stadsjeep, här kör man superjeep. Range Rovers så stora att du kan bli överkörd och komma undan med en ny frisyr.

På de många kaféerna längs Laugavegur sitter gästerna nersjunkna i mormors gamla soffa eller farfars slitna läsfåtölj. På klubbarna dansar hipsterkidsen i tjockstickade islandströjor till inhemsk musik och sköljer strupen med en kall Vikingöl.

– Den isländska tröjan har verkligen gjort comeback. Det är inte längre moderiktigt för unga män att festa i kostym och slips. Hela finansgrejen har fått en enorm backlash, säger Anna Andersen.

Kostymerna har inte bara försvunnit från Reykjaviks gator, de tycks också ha lämnat politiken. stadens borgmästare Jón Gnarr syns oftast i ostrukna skjortor och jeans. Så är han också i grunden punkrockare och komiker.

Innan han valdes att styra huvudstaden, där två tredjedelar av alla islänningar bor, hade han ingen politisk erfarenhet bortsett från regelbundna busringningar till Vita huset, FBI och CIA i isländsk radio. Tillsammans med sitt parti Det bästa partiet ställde han på skoj upp i borgmästarvalet för två år sedan. Kampanjen var tänkt som ett slags standup-performancekonst, som ett hån mot det politiska etablissemanget. Men partiet, som bestod av vänner från teater och tv och punkrockare från hans gamla band, vann.

– Jag tror att människor hade tröttnat på de etablerade partierna, och Jón Gnarr erbjöd någonting som verkade mer genuint och ärligt trots att det började som ett skämt, säger Anna Andersen.

Gnarr och hans parti behövde en koalitionspartner, men vägrade samarbeta med ett parti vars medlemmar inte hade sett alla fem säsonger av den amerikanska tvserien The Wire. Trots att Gnarr misstänkte att parti kollegornas assistenter hade satts för att kolla på serien och ta anteckningar, formade de till slut ett koalitionsstyre tillsammans med det socialdemokratiska partiet Samfylkingin.

I Sydeuropa har teknokrater fått ta över för att rädda ekonomin. Men att döma av det isländska exemplet tycks en komiker fungera bättre. Island har snabbt vänt ekonomin åt rätt håll. I år väntas BNPtillväxten på 2,6 procent till och med överglänsa Sveriges.

Mitt i backen på Laugavegur ligger den isländska design butiken Kalda. De eleganta gothchica plaggen med skinndetaljer ackompanjeras av utplacerade accessoarer som skyhöga platåskor, Comme des Garconsparfymer och excentriska silversmycken föreställande djurkranium. Bakom disken står Rebekka Rafnsdottir, som driver butiken och det egna märket Kalda med sin syster.

– Alla tyckte att jag var galen som öppnade under krisen. Jag tänkte bara ha öppet en månad och sälja lite kläder men det gick så bra att jag fortsatte.

Efter finanskrisen flydde människor, kapital och utländska företag ön. ett vakuum som tycks ha fyllts av ny funnen kreativitet. I dag spirar en isländsk ”do it yourself”anda på ön. Den syns i allt från restauranger, design och konst till mode. När McDonald's nyligen lämnade Island ersattes snabbmatskedjan av hemsnickrade kopian Metro, som bara serverar lokala råvaror. Billiga hyror och ökad turism har varit lyckosamt för islänningarna, men kommersialiseringen har en baksida.

– Jag tror att folk ser turismen som något bra, även om det har inne burit att vår shoppinggata blivit över belamrad med fleece, lunnefåglar och isbjörnar. Den kallas skämtsamt för ”fleecegatan”. Det är något av en skam, men i alla fall lönsamt, säger Anna Andersen.

En skäggig och mager vikingaättling i en luggsliten islandströja häller upp ännu en shot brennivín åt oss på Kaffbarinn – Reykjaviks popkulturella epicentrum. Baren i det lilla röda huset på en tvärgata till Laugavegur (som du nu förstått i princip är den enda gatan) fick internationellt rykte genom filmen 101 Reykjavík. Björk är stammis och Blursångaren Damon Albarn sägs vara delägare. Myt eller inte? De bästa sagorna låter man bli att granska.

På Kaffbarinn är islänningarna sysselsatta med sin dagliga undergång – den de finner i botten på ett tomt glas. Det isländska supandet får Stureplan att framstå som ett kafferep. Här dricker man tills man stupar, vikingstyle. Under ett par långa Reykjaviksnätter faller utslagna lokalbor runt oss som lavastenar. Förmodligen var det just genen för måttfullhet som saknades hos de vikingar som för över 1 000 år sedan seglade rakt ut i atlanten och hittade denna gudsförgätna ö. Den magre vikingen fyller på ytterligare ett glas, och vi frågar honom vad som händer den dagen den riktiga under gången kommer – då Hekla vaknar. Han ler, nästan förväntansfullt.

– Then we are really fucked!

Anders Rydell och Michaela Möller

Publicerad den 18e november 2012Senast šndrad den 27e november 2012Tillbaka till artiklar

Kommentarer

Skriv kommentar
Kommentar av erherhSkickat den 19e augusti 2013, 07:06

As the wind often keep high street in recent years, sneakers have also become a major focus of high-end fashion brand development,http://www.saleshox2013.com/new-balance-595-c-2.html one of the successful examples such as the Italian fashion house Valentino's camouflage series. This time, Belgium designer Raf Simons personal brand with the same name and will continue to bring this new pair of shoes for fall/winter 2013.http://www.saleshox2013.com/new-balance-620-c-57.html Design project of Raf Simons's deconstruction of thought, using Suede, lacquered leather and mesh fabric in three different textured material splicing

Skriv kommentar

Namn och E-postadress šr obligatoriskt. E-postadress publiceras ej.


Webbproduktion: Deserve It - Webbplatsen anvšnder Cookies