Hämnden är tillbaka
Hämndfilmen en mörk comeback. Och den här gången är det på allvar.
Artikeln publicerades i Café, november 2007.
En hederlig amerikansk medborgare plockar upp sin revolver ur sängbordslådan och går ut på gatan. Medborgaren tänker ”Nu får det vara nog. Nu ska slöddret bort.”
Vi har hört historien förr. Just nu gör revenge-filmen en mörk comeback. Och det är den här gången långt från ”Kill Bills” och ”Old Boys” serietidningsaktiga hämndmanér. Den här gången är det på allvar. Det är skrämmande. Och det är inte minst fruktansvärt brutalt.
Tre filmer med hämndteman går på bio. I ”Death Sentence” spelar Kevin Bacon en familjefar vars son blir mördad och som går bloddrypande bärsärk mot gänget som ligger bakom.
I ”The Brave One” blir Erica Bains (Jodie Foster) pojkvän misshandlad till döds av ett latinogäng framför hennes ögon. Som terapi gör hon nattliga raider i New Yorks slumområden med pistolen i handen.
I den mest sympatiska av de tre, ”Reservation Road” (efter boken med samma namn) söker collegeprofessorn Ethan (Joaquin Phoenix) hämnd på mannen som körde ihjäl hans son.
Revenge-filmen hade sin riktiga glansperiod under andra hälften av 70-talet och en bit in på 80-talet, i Vietnamkrigets bakvatten och samtidigt som brottligheten i USA steg till skrämmande nivåer.
”Dirty Harry”, ”Taxi Driver”, ”The Exterminator” och den halvfascistiska filmsviten ”Death Wish” efter Brian Garfields roman är bara några i den flodvåg av filmer som gjorde publiksuccé på biograferna.
Filmer som i mer eller mindre komplex form går ut på att när samhället sviker så är det medborgaren som får ta lagen i egna händer – utrustad med en pistol förstås.
– Hämndfilmer handlar ofta om systemets svek mot medborgaren. Och filmerna tar ned ilskan över situationen på en väldigt personlig nivå och fungerar som en slags katalysatorer för den, säger filmjournalisten Mattias Dahlström.
De nya hämndfilmerna delar inte bara ämnesvalet med 70-talets hämndrullar. ”The Brave One” har mer gemensamt med ”Taxi Driver” än nätter i New York-slummen.
Jodie Foster blev själv ikoniserad som den prostituerade minderåriga Iris i samma film, där hon räddas av Robert de Niros antihjälte Travis Bickle.
30 år senare är det Jodie själv som är hämnaren. I ”Death Sentence” är kopplingen än tydligare, den är baserad på Brian Garfields uppföljningsroman till ”Death Wish” från 1975.
Inte mindre brutalt blir det för att ”Saw”-regissören James Wan regisserar. Mattias Dahlström tror själv de nya hämndfilmerna egentligen speglar en helt annan rädsla än den för brottslingar.
– Att det just nu dyker upp en mängd thrillers och actionfilmer med hämndtema beror sannolikt på frustrationen och maktlösheten amerikanerna känner inför Bush och Irakkriget. Precis som "Death Wish", "Taxi Driver" och första "Rambo"-filmen även handlade om Vietnamkrigets misslyckande.
Det går bara konstatera att just nu löser vi våra spända knutar på våldsammast möjliga sätt. Det är tid för hämnd.
Skriven av Anders Rydell.