Konst med elallergi
Svensk konst har låst in sig i en röd stuga på landet utan vare sig ström, telefon eller internetuppkoppling.
Krönikan publiceras i Bon 42, februari 2008
Har strömmen gått? Jag går runt i svenska konsthallar, gallerier och museer, och får den känslan. Jag söker efter något med sladd, något som blinkar, något uppkopplat. Men jag hittar inget (undantaget en 14 tums-tv – och den är inte ens platt).
På den svenska konstscenen är det bara hallarna som känns nya. Vi lever i ett uppkopplat, teknikberoende, energislukande samhälle med en utveckling inom biologi och genetik som är mer surrealistisk än vad surrealisterna ens kunde ha föreställt sig.
Men svensk konst tittar åt ett annat håll. Svensk konst har låst in sig i en röd stuga på landet utan vare sig ström, telefon eller internetuppkoppling. Och det lönar sig. Snabbaste vägen till konstparnassen har det senaste decenniet gått via blyerts och papper snarare än teknik och genetik.
Under tjugohundratalet har den mest ”hyllade” och stipendiebelönade konsten varit lika väggvänlig och kommersiell som primitiv. Konstnärer som Karin Mamma Andersson, Jockum Nordström, Gunnel Wåhlstrand, Ann Böttcher och Fredrik Hofwander (som nyligen fick Beckers konstnärsstipendium) har hyllats som nyskapande och spännande. Jag har egentligen inget emot deras konst – bara den svenska konstscenens världsfrånvända fokus.
Konstkritikern Ingela Lind sammanfattade konståret 2007 med artikeln ”Konsten reser bakåt i tiden” i DN. Hon skrev att det är nittonhundratalets modernistiska klassiker som dominerar våra konsthallar. Konstnärer som Robert Rauschenberg, Salvador Dalí, Louise Bourgeois, Olle Baertling; just nu Andy Warhol och senare i år Max Ernst på Moderna Museet. ”Varför?” skriver Lind. ”Därför att modernisterna drevs av något som vi förlorat: en tilltro till konstens omvandlande kraft i samhället.”
Är det något som – på gott och ont – är en omvandlande kraft i samhället i dag så är det ny teknologi och vetenskap. Var finns den svenska konst som använder, undersöker och kritiserar den tekniska och vetenskapliga utvecklingen med dess egna medel? Konst som målar med celler, gener och datorkod? Som klonar, odlar och räknar?
När vi hyllar modernisterna borde vi fråga oss om de hade ignorerat dagens explosiva utveckling inom vetenskap och teknik. Hade inte Andy Warhol i dag varit i full färd med att klona Marilyn Monroe?
Uppkopplad konst
Theo Jansen
Skulptören Theo Jansen har skapat en helt ny ras: stora insektslika varelser som lever på en strand i Holland. De drivs av vinden och snart fortplantar de sig.
Choe U-Ram
När man ser den koreanske konstnären Choe U-Rams mekaniska blommor och artificiella insekter är man nästan helt säker på att han inte kommer från jorden.
Oron Catts och Ionat Zurr
Catts och Zurr väcker döda djur och odlar fram kläder av celler i laboratorium. Deras biologiska konst är lika skrämmande som häpnadsväckande.
Mejan Labs
Sveriges mest framåtblickande konsthall Mejan Labs och nyligen avslutade festivalen node.stockholm är tecken på förändring, men påverkas konstetablissemanget?
Nathalia Edenmont
Ett lysande undantag på den svenska konstscenen. Nathalia skär där det känns.