Modenörden
I Sex and the City-filmen ägnar übernörden Carrie Bradshaw fyra dagar åt att bara rensa sin garderob. Inte ens en Drakar och Demoner-missbrukande asocial rollspelsnörd hade ägnat så mycket möda åt att sortera sina tärningar.
Krönikan publicerades i Veckorevyn, sommaren 2008.
Lyssna på mig. Du är en nörd. Ja, just du! Men bli inte förolämpad, jag menar ingenting illa. Jag vill bara att du ska veta sanningen. När du tänker på en nörd, tänker du säkert på killen med långt flottigt svart hår, skinnrock och metallbeslagna kängor som kallar sig själv Lazeroth i World of Warcraft, där han är en ond och mäktig riddare. Du tänker säkert på tjejen med hennafärgade dreadlocks och magiska, pyramidformade stenar i fickan som säger att hon var en varg i ett annat liv.
De är nördar, ingen tvekan om det. Jag måste dock erkänna att jag också är en nörd. Jag har svårt att se filmer som inte har rymdvarelser i åtminstone en biroll. Jag är väldigt intresserad av steklar, skriver en bok om robotars känsloliv och längtar så att det gör ont efter nya Star Trek-filmen. Jag är en nörd. Men det är de flesta av er också.
Vad är då egentligen en nörd? Enligt mig är det någon som är fanatiskt intresserad av någonting och som ägnar överdrivet och oproportionerligt mycket tid och pengar på det. Det kan vara sådant som porslinsapor, frimärken, glasspinnar eller (just det) skor. I Sex and the City-filmen ägnar übernörden Carrie Bradshaw fyra dagar åt att bara rensa sin garderob. Allt ska prövas, utvärderas, poängsättas och våndas över. Inte ens en Drakar och Demoner-missbrukande och asocial rollspelsnörd hade ägnat så mycket möda åt att sortera sina åttkantiga tärningar.
Carrie är urtypen för den nyaste nörden, modenörden, en nörd som de senaste åren mer eller mindre har tagit över Sverige. På bloggar, i teve, tidningar och överallt på gatorna syns numer dessa nördar. Nördar som kan rabbla upp obskyra smyckestillverkare från Los Angeles förorter, som bara med ett ögonkast kan säga vilket mönster som tillhör vilket modehus och som samlar på sig skor på samma sätt som en fanboy samlar Darth Vader-fi gurer.
Jag tycker att modenörden är den största nörden. Inte ens en Star Wars-nörd skulle lägga 40 000 kronor på en originaldocka av Chewbacca, men en modenörd spenderar det glatt på en ”spännande” väska. Men det som gör modenördarna till de största är att de förnekar sin nördighet. Det är bara de allra värsta nördarna som vägrar inse att de faktiskt är nördar. Jag råkade en gång kalla en kille som bara hade dejtat tjejer i World of Warcraft för nörd – han blev oerhört upprörd. Samma sak hände nyligen då jag inför en av Sveriges mer kända moderedaktörer råkade kalla en experimentell pręt-ā-porter- designer för haute couture-designer. Det är en underdrift att säga att jag blev uppläxad.
Tydligen skulle denna kunskap vara lika naturlig som att veta skillnaden mellan en ”cd och en dvd”. Jag sa till henne att det var ”väldigt nördigt sagt”. Hon blev jättearg. Modenördar är nördigast. Håller du inte med mig? Dreglar du på http://www.style.com? Skulle du döda för att få en plats front row? Tittar du mest på kläderna när du ser Gossip Girl och slänger du dig slentrianmässigt med ord som ”belgiskt mode”, ”Lagerfeld” och
”snygg skärning”? Din nörd!!!
Kommentarer
Skriv kommentarFan vad jag garvade när jag läste den här.
kände mig rätt så träffad ehe. Dina krönikor är alltid underhållande.
Hej igen Anders. Jag håller med dig och jag älskar verkligen din skrivstil.
Jag undrar även vart tidningen Bon säljs någonstans?
Med vänliga hälsningar:
Sara
Hahahah fyfan vad jag känner mig träffad :D