Detox för förnuftet
Vi svenskar kanske tror att vi är ett förnuftsdyrkande, vetenskapshyllande, rationellt folkslag – men vi misstar oss.
Krönikan publicerades i Bon Magazine 45, hösten 2008.
Den nya medeltiden är här och den luktar yogasvett. Jag tvingas inse det när ännu en av mina vänner säger att hon går på vår tids motsvarighet till åderlåtning: en detoxkur.
Vi svenskar kanske tror att vi är ett förnuftsdyrkande, vetenskapshyllande, rationellt folkslag – men vi misstar oss. Vi är infantila, vidskepliga andesökare som vill ha vår mat gödslad efter stjärntecken (biodynamiskt). Vi föredrar reinkarnation framför evolution och astrologi framför astronomi.
Att så många utbildade människor okritiskt köper ockult mat från Saltå Kvarn och går på hippieinfluerade avgiftningskurer är minst sagt deprimerande. Men det är bara början.
I en undersökning som tidningen Dagen i somras genomförde tillsammans med religionsforskaren Liselotte Frisk sade 32,8% av de tillfrågade att de trodde på reinkarnation, och en majoritet var öppna för alternativa vetenskaper som astrologi, kristallbehandlingar, transcendental meditation, tarotkort, seans och zonterapi. Jesus ersattes egentligen aldrig med Darwin utan mot [fyll i namnet på din yogatränare].
Trendanalytikern Henrik Mattsson satte fingret på det när han sade: ”Förr gick vi i kyrkan för att få frälsning, i dag detoxar vi för att få absolution.” Även Göteborgs Universitets årliga studie Vetenskap & Allmänhet, om allmänhetens förtroende för forskning, pekar mot förnuftsskymning, med en neråtgående trend sedan undersökningen startade 2002. Kanske är det inte så konstigt att svenskar vänder naturvetenskapen ryggen – den finns ju inte riktigt där.
I Sverige bör man aldrig bli äldre än tolv om man är intresserad av naturvetenskap. När man har fyllt 13 förvandlas ämnet från en seriös förklaring av världen till en spekulativ kvällstidningsartikel om nya mördarleverfläckar. Och måste man avhandla seriös naturvetenskap talar museerna, tidningarna och public service alla med bebisröst.
Det krävs inga djupare studier för att se att vi saknar en intressant, innovativ och inspirerande bevakning av naturvetenskap. I England och USA har mötet mellan naturvetenskap och humaniora berikat kulturdebatten. Där kan Tom Wolfe munhuggas med neuronforskaren Michael Gazzaniga om existensen av den fria viljan (som i julinumret av Seed) utan att någon rycker på ögonbrynen.
I Sverige däremot vet lågstadieelever mer om biologi än kulturchefer. Att svenska medier inte tar naturvetenskap på allvar bevisas av att ämnet helst stoppas under vinjetten hälsa/livsstil tillsammans med kosmiska välsignelser.
Men det är inte bara medias fel. Medan internationella förebilder som organisationen The Edge mixar samtidslitteratur med hjärnforskning lägger det svenska vetenskapssamhället 100 miljoner kronor på att fira en vetenskapsman som var hipp för 300 år sedan. Inte ens avantgardisten Linné själv skulle ha samtyckt till det. Nog är vi svenskar i behov av avgiftning. Men det är inte våra själar utan vårt förnuft som behöver detox.
Trendkurer hösten 2008
Flagellantism
Det nya pilates. Piska dig smal.
Åderlåtning
Låt de fria radikalerna rinna ur din kropp.
Helbrägdagörelse
Till guds famn finns ingen sjukvårdskö.
Kommentarer
Skriv kommentarVetenskap är västerlandets yoga, om det ges rätt sammanhang.
Vi söker efter det i vår kultur, i den vetenskap som vi uppfattar gav oss sammanhang. Därför uppmärksammas Linné. Därför såg vi år 2005 att Fysikens år lyfte fram Albert Einstein som förgrundsfigur. Fortfarande är Einstein den vetenskapsman som är bäst känd hos allmänheten som just sinnebilden för den moderne vetenskapsmannen. En ikon för integritet och vetenskap för sin egen skull.
Det finns en klyfta inom vetenskapen själv, som är ganska svår att överbrygga, inte minst för att den tidigare gett goda resultat.
Alla generationer måste ju ha sina problem, och när man är i den hitentills mest kunniga generationen, varför inte glömma kunskapen och bara bry sig det som handlar om en själv egentligen? Ju mer kunskap vi får desto mer inser vi att vi har att frukta.
Jag tror att det är därför många tror på reinkarnation är för att de är rädda för vetenskapen att det inte ska finnas något efter att vi dör. Människan är i allmänhet en girig och egoistisk människa och de flesta vill hålla sig unga länge och leva länge - därav yogan och pilatesen. Och just reinkarnation är kanske lite som kristendomen var innan = de flesta svenskar är inte starkt troende men för att hålla oss "starka" måste vi ha en föreställning som håller oss ifrån det vi egentligen är rädda för (kristendomen = man känner sig bättre om man vet att det finns en högre makt som tar hand om en) och även om de flesta kommit ur den tron behöver dom ändå någonting som får dom att mindre frukta döden. Och då är väll ett liv efter det perfekt?
När det gäller median håller jag med helt, både dig och det Per säger litegrann. Orkar inte kommentera det just nu :p
Hej Per!
En oerhört intressant tanke, just maskinmässigheten intresserar mig. Jag kommer att beröra den i min bok om robotar. Jag tror du har helt rätt.
Frågan är om det då inte är berättande vi saknar? Berättelser som just kan konkurrera med de irrationella andliga sökandet?
Jag finner det mest som skrivs om naturvetenskap i Sverige antingen oerhört inaktuellt eller oerhört torftigt.
Jag är lika upprörd som du över svenska medias okunskap om och förmåga att skriva intressant om naturvetenskap, i förhållande till kulturella frågor.
Det övriga du beskriver har mindre med oförnuft att göra än med en förkrossande ytlighet, som är helt fokuserad på individens välbefinnande (eller brist därpå). På den offentliga (yrkes)arenan, däremot, är de flesta svenskar lika modernt förnuftiga (="professionella") som de har varit länge. Men ingen vill vara "vetenskaplig" på fritiden. Och dagens kultursidor och kulturprogram är en del av underhållningsindustrin, knappast mer.
Det verkliga problemet är att den existentiella nöd som kommer till uttryck i "irrationella" privatsammanhang inte sätts i samband med det offentliga livets accelererande maskinmässighet, i vilket människors djupare behov och längtan inte har någon plats.
Vad vi verkligen behöver -- och som en mera integrerad vetenskaps-/kulturdebatt skulle kunna bidra till -- är att bli medvetna om och diskutera vad vi verkligen vill, vad vi egentligen tror och varför det är så svårt att driva en allvarlig sådan diskussion.
Jag kan tycka att en av de största anledningarna att ha relativt höga kunskaper i naturvetenskap är de flesta (religiösa) fundamentalister i världen starkt motsätter sig stora delar av modern forskning för att den inte stänner överens med deras religion och att det är viktigt att kunna bemöta dem (utan att saxa från wikipedia).
I USA så kan troligtvis en genomsnittsungdom betydligt mer om Bibeln än vad motsvarande här kan om naturvetenskap, lägg därtill att amerikaner oftast är mycket bättre på retorik än vad vi är så blir det extra spännande.
Personligen önskar jag ibland att jag skulle kunna citera de senaste forskningsrapporterna lika bra som de citerar Bibeln, men där Bibeln har varit i stort sett likadan i nästan 2000 år så rör sig vetenskapen konstant – åt alla riktningar.
Men boken Skapelsekonspirationen : fundamentalisternas angrepp på utvecklingsläran av Per Kornhall som tidigare var medlem i Livets Ord och biologilärare i en av sektens gymnasieskolor fick mig att inse att problemen även finns här i Sverige.
Det jag ser som viktigast i din (utmärkta) krönika är att du skriver om vanliga svenskar och inte om den lilla portion religiösa fanatiker som annars hamnar i fokus. Bara en sådan sak som att Veckorevyn hade ett repotage om människor som kan "tala med de döda" i nr 23 från i år utan bemöta "experten", dvs mediet, med några kritiska frågor. Jag tycker att det hade rättfärdigat artikeln ur en journalistisk synvinkel.
Bör kanske tillägga att jag ogillar tv-program som Hemsökta hus och hatar serier om "Psychic Detectives" - brott löser man med hjälp av teknik och interlligens. Sådana serier är ett hån både mot drabbade och profiesionella yrkesutövare som löser brott på riktigt.
Du får ursäkta om kommentaren blev lite lång, men jag håller definitivt med dig och hoppas att många kommer att läsa den här krönikan.
/Amanda
PS. Spel som Spore kanske kan verka som inspirationskällor för ungdomar (och andra för den delen).