Boktjuvarna - Jakten på de försvunna bibliotekenPlundrarna - Hur nazisterna stal Europas konstBroilers - De nya makthavarnaPiraterna - De svenska fildelarna som plundrade

Brandskatta Almedalen

Om Sveriges skattebetalare visste hur mycket av deras egna pengar som används mot dem själva skulle de stänga Visbys portar första veckan i juli och brandskatta Almedalsveckan.

I juli 2010 grillade Gudrun Schyman upp 100 000 kronor på Hamnplan i Visby. Schymans protest mot löneskillnaderna mellan män och kvinnor under Almedalen har gått till den politiska historien. Kritiken var efteråt hård: desperat, skrämmande, absurt. Men man kan också välja att se den dyra brasan som en analogi för Almedalsveckan självt.

Just nu rustar varenda myndighet, fackförbund, förening, intresse- och lobbyorganisation för sommarens Almedalen. Tiotals miljoner ska brännas upp mellan Kallis och Norrport. Grillmästare är konsult- och PR-branschen, som kan räkna hem rekordvinster under ”supervalåret”. Och i år tycks insatserna också vara högre än någonsin. Efter åtta år av Alliansstyre och ett troligt regeringsskifte i sikte är det många som är rädda att se sina nyvunna privilegier gå upp i rök de kommande åren. Inte minst välfärdsföretagen vrider sig i ångest. Men de är inte ensamma, vilket ”Max-gate” är ett bevis för.

På spel står slaget om verkligheten. Just nu sammanställs hundratals rapporter, diagram, undersökningar och analyser som ska kastas in i elden i sommar. Många är beredda att betala rejält för att stärka och hålla samman just sin verklighetsbeskrivning när de politiska vindarna blåser åt ett annat håll. Politiska beslutsfattare agerar ofta inte efter en ”sann bild” av verkligheten, utan efter den bild flest väljare har av den. Ett sådant exempel är övertygelsen om att antalet brott ökar över tid, vilket skapar politiska krav på fler poliser och ordningsvakter – trots att forskning visar att de flesta brott över tid minskar (men anmälningsviljan ökar). 

Idag, mer än någonsin, är verkligheten till salu – om man har en tillräckligt stor plånbok. Det är en konsekvens av att alltmer av samhällsanalysen har kommit att läggas ut på entreprenad, i händerna på analys- och undersökningsföretag, pr- och konsultbyråer. Skiftet har skett gradvis under de senaste två decennierna. Tidigare producerades analyser i huvudsak av statliga institutioner, myndigheter, universitet, fackförbund och frivilligorganisationer men under 1990-talet skede ett skifte. Den gamla svenska korporativistiska modellen började förlora i inflytande, vilket gjorde att vägen till beslutsfattarna alltmer försköts till yttre faktorer – framför allt media. Idag lägger, absurt nog, även statliga myndigheter miljoner i skattefinansierad pr med enda syfte att berättiga sin egen existens. Sedan början av 1990-talet har PR-branschen i Sverige vuxit med 700 procent.

När byråerna tar över verklighetsbeskrivningen sker någonting. Det handlar inte längre om att kartlägga hela verkligen, utan att producera den verklighetsbild som kunderna är intresserade utav. Forskningsresultat har förvisso alltid kunnat tolkas annorlunda och användas i olika syftet. Men för mycket av den pseudoforskning som skapas av eller via byråerna är själva frågeställningen korrupt. Den syftar inte till att producera ett oberoende resultat, utan att bekräfta en redan fastställd bild. Syftet är att få media att nappa och därigenom etablera sin, till synes oberoende, bild.

Ofta är dessa undersökningar del av stora, inte sällan hemliga, lobbykampanjer som åsyftar att förvränga verklighetsbilden över tid. En sådan är Primes kärnkraftskampanj, där Svenskt Näringsliv betalade uppskattningsvis 20 miljoner, för att öka stödet för kärnkraft. Ofta handlar det också om att mota bort ny forskning. Kommer det en rapport som visar att mjölkprodukter egentligen inte är särskilt nyttiga – så svarar Svensk Mjölk genast med en rapport som säger motsatsen. En forskare kopplas in som konsult för att ge studien ett skimmer av legitimitet.

Att byråerna så ofta kommer undan med detta, beror delvis på två tendenser som gått hand i hand med branschens explosiva tillväxt. Dels har internet generellt gjort vårt förhållande till information och kunskap osäkrare och mer relativistiskt. Det andra är den paradoxala utvecklingen att medier fått alltmer makt över opinionen, samtidigt som deras kunskapsbas har urholkats inifrån – antalet specialreportrar har minskat kraftigt. Därtill har effektivitetskraven ökat. Allt färre medier har därför varken kompetens eller resurser att ägna åt mödosam och krävande uttolkning av verklig data och forskning.

Det gör medier till offer, och ofta tacksamma sådana, för medieanpassad och lättsmält information serverad av en byrå, med oklart syfte. Inte sällan redan klatschigt rubriksatt – bara att klippa och klistra.

Idag omsätter kommunikationsbranschen uppåt 40 miljarder kronor per år. Om Sveriges skattebetalare visste hur mycket av deras egna pengar som används mot dem själva, skulle de stänga Visbys portar första veckan i juli och brandskatta Almedalsveckan.

Anders Rydell

Krönikan publicerades i Dagens Media, våren 2014. 

Publicerad den 7e april 2014Tillbaka till krŲnikor

Ingen har kommenterat denna post šn

Skriv kommentar

Namn och E-postadress šr obligatoriskt. E-postadress publiceras ej.


Webbproduktion: Deserve It - Webbplatsen anvšnder Cookies