Animerad sexualitet
Är du människa? Jag är ledsen, du kommer alltid att hamna på andra plats i mitt hjärta.
Publicerad i Bon 38, sommaren 2007.
Är du människa? Jag är ledsen, du kommer alltid att hamna på andra plats i mitt hjärta. När jag var sju år blev jag för första gången i mitt liv riktigt och fullständigt förälskad.
Jag såg in i de onaturligt stora ögonen i biomörkret och insåg att jag aldrig kommer att bli attraherad av en människa så som jag blir av animerade tjejer. Den gången var det Den lilla sjöjungfrun som fick mig att bli alldeles varm i hela kroppen. Jag darrade.
I tonåren blev det värre. Jag föll såklart för prinsessan Mononoke i "Prinsessan Mononoke" och prinsessan Naushika i "Naushika från vindarnas dal". Jag gillar prinsessor som krigar.
Senare blev jag besatt av den bisexuella hårdkokta cyborgen Motoko Kusanagi i "Ghost in the Shell" - herregud henne har jag inte kommit över än. Jag älskar verkligen henne.
Jag tillhör kanske en sexuell minoritet. Jag vill känna en animerad kropp mot min. Jag vill slicka animerad hud. Väldigt, väldigt mycket. Och det gör mig olycklig att jag inte kan det.
När tänker lite på det så tror jag att jag snarare tillhör ett sexuellt avantgarde. Att jag har en modernare sexualitet. Jag tillhör ju en generation där många tillbringat hälften av sitt liv i en annan värld.
Vi växte upp under ett åttiotal med kabelTV och video som erbjöd anime dygnet runt. Och vi lade utan minsta tvekan hundratusentals timmar på datorspelens underbara värld. Klart att det påverkade oss? Sexuellt?
I Japan ligger man såklart först. När jag njuter av porr – ser jag helst animerat. I japan görs det mycket animerad porr. Det är nästan en industri. Men animerad sexualitet blir allt vanligare i väst också.
Idag dejtar man i "World of Warcraft" och får utlopp för sina mörkare sexuella fantasier i "Second Life". Andra klär inom cosplay ut sig till sin favorit anime och har sex. Jag vet att lajvare också gör sånt. Folk som går igång på att ligga med varandra utklädda till Legolas och Arwen.
Jag har själv aldrig tänt på alver – de är ju så jävla stiffa. Dessutom känns lajvsex inte som en lindrig för mig. Jag hånglar med en tjej som är utklädd till Leila i "Vampire Hunter D; Blood Lust". Men det är ju inte hon på riktigt!
Jag känner mig dömd till olyckligt kärlek. Jag kan bara sätta mitt hopp till att den teknologiska evolutionen ska frigöra mig från den materiella världen. Att jag någon gång i en bättre framtid ska kunna känna smaken av animerade läppar.
Fem anledningar varför jag föredrar animerade tjejer.
1. De har magiska egenskaper.
2. De har bättre hy.
3. De har ett mystiskt förflutet.
4. De lever ofta ute i skogen.
5. De kan kung fu.
Text av Anders Rydell.