Intim datorisering
Jag har aldrig känt så här inför teknik förut. Jag har sällan ens känt så här inför en annan människa.
Publicerad i Bon 39, september 2007.
Jag har haft det på känn ett tag nu. Något är på gång. Jag har känt mig… attraherad. Eller nej, attraherad är kanske inte rätt ord. Intim är nog bättre.
Varje gång jag stryker min hand över henne känner jag mig trygg, som om hon höll min hand i ett lugnande grepp. Så fort jag ser hennes röda lack blir jag glad och uppspelt.
Samtidigt känner jag mig oerhört töntig, som en liten nörd. Och så kittlar det i magen, som om jag gjorde något förbjudet. För inte kan man väl känna en så stark intimitet med en liten röd laptop?
Jo. Dessvärre. Det är det jag gör. Det är hopplöst. Jag har aldrig känt så här inför teknik förut. Jag har sällan ens känt så här inför en annan människa.
Mobiler, datorer och MP3-spelare har passerat obemärkt förbi som en lång rad one-night-stands. De har använts och kastats för att snabbt glömmas bort. När jag för några månader sedan köpte min lilla röda laptop gick jag in i förhållandet med ungefär samma inställning.
Det ska väl erkännas att jag genast attraherades av den röda, lackade fronten. Jag träffade en tjej för några år sedan som alltid hade fantastiska röda naglar. Jag insåg snart att jag gillade naglarna mer än jag gillade henne.
I början var det ungefär likadant med min röda laptop. Men efter ett tag blev det nästan löjligt hur hjälplös jag kände mig utan henne. Jag mådde inte bra. Jag började bära henne med mig överallt. Min röda laptop blev snabbt motsvarigheten till Brideshead-Sebastians nalle. Och ännu mer än så.
Jag lämnar henne inte. Jag vill inte låna ut henne. Jag blir irriterad när någon rör vid henne. Det känns så oerhört intimt att min röda laptop vet mer om mig än någon annan person gör.
Tydligen finns det en term för det jag drabbats av: ”intimate computing” kallas det. Intimate computing är ett helt forskningsfält, där man försöker skapa starkare känslomässiga band mellan teknik och människa.
Det kommersiella steget efter lätthanterlig och snygg teknik spås vara känsloladdade prylar – iPods som bryr sig, mobiler som ler och laptops som attraherar.
Kanske är vissa människor känsligare än andra för elektroniska vibrationer. Min röda laptop betyder mer för mig än vad många människor i min omgivning gör. Skulle jag bli tvungen att välja mellan henne och dem skulle jag inte tveka. Jag menar allvar.
Jag skulle faktiskt inte tveka en sekund. Det är en extrem variant av materialism så klart; att känna mer för en sak än för andra människor. Det kanske är därför det räknas till det mest förbjudna i vårt moderna samhälle.
Sexiga egenskaper hos laptops
1. En rödlackad blank front.
2. En hårddisk som värmer skönt mot låren men inte bränner.
3. Ett sensuellt spinnande fläktljud.
4. En nätt konstitution (min älskling väger mindre än 2 kilo).
Text av Anders Rydell.