Biologins bad boys
Populärkulturen har det senaste decenniet blivit allt mer biologistisk.
Krönikan publicerades i Bon 41, december 2007
”Evolutionen är en ofullständig och ofta våldsam process. Ett slag mellan det som lever och det som ännu inte är fött. Under dessa födelsevåndor börjar moralen förlora sin mening. Frågan om gott och ont reduceras till ett enda enkelt val: överlev eller försvinn.”
Orden är varken Darwins eller Nietzsches. Det är med dessa domedagsljudande meningar som varje nytt avsnitt av TV-serien ”Heroes” inleds.
Det är ingen tillfällighet att en av världens mest populära TV-serier avhandlar evolution. Populärkulturen har nämligen det senaste decenniet blivit allt mer biologistisk.
”X-Men”, ”Spiderman”, ”Heroes” och ”Bionic Woman” har bevisat att biologisk mutation är lika med publiksuccé.
Men varför denna framgång för biologibaserat drama? Förklaringen är ganska enkel: biologi sätter agendan i dag.
Biologin håller på att öppna möjligheter som för bara något decennium sedan var science fiction.
Författaren Kevin Kelly kallar vår tid The Biocentury och hävdar att nittonhundratalet tillhörde konstnärerna, arkitekterna, tvåtusentalet tillhör biologerna.
Han har förmodligen rätt. Biologi har vuxit till det största forskningsområdet. Det är biologin som har mest pengar, flest och mest begåvade forskare och gör de tveklöst största framstegen.
Medan rymdforskningen har krupit fram sedan slutet av sextiotalet har biologin ”landat på månen” flera gånger det senaste decenniet.
Kloning, kartläggningen av arvsmassan, och syntetiska livsformer är bara några exempel.
Men hur coola är egentligen biologer? Coolare än du anar. En av vår tids största biologer, Craig Venter, beter sig mer som en rockstjärna än en förtorkad professor.
Han flyger helst privatjet, kallas för biologins Bill Gates och har bytt ut sitt laboratorium mot en yacht. Upptäckaren av DNA, James Watson, är något av en biologins Kenneth Tynan, en bad boy som ständigt fräser ur sig evolutionära syrligheter.
Lika mycket som populärkulturen har börjat omfamna mikroskop och provrör har biologer satt kniven i populärkulturen. Steven Pinker dissekerar i sin nya bok "The Stuff of Thought" vår hjärna i jakt på språkets ursprung.
Andra söker efter generna bakom bra smak, stjärnkarisma och konstnärlig begåvning. Vilket är naturligt. För biologer och kulturutövare strävar ju mot samma mål, med olika metoder. De vill förstå mänskligheten.
Biologin har uppfriskande nog en positivare syn på det hela. Nobelpristagaren och hjärnforskaren Eric Kandel sa nyligen i en intervju: ”Humanioran lärde mig att livet är deprimerande, medan jag älskar biologi för att där finns en helt annan framtidstro, en optimism.”
Kanske är det just det som är dagens viktigaste biologiläxa?
Proust, Strindberg och Duras för evolutionister
Richard Dawkins - “The Selfish Gene”
James D. Watson - “The Double Helix – A Personal Account of the Discovery of the Structure of DNA”
Steven Pinker - “The Blank Slate – The Modern Denial of Human Nature”
J. Craig Venter - “A Life Decoded – My Genome: My Life”
Charles Darwin - “Descent of Man”
Krönikan är skriven av Anders Rydell